“Vi försvinner som en droppe i havet”

En uppsats om svenska civilsamhällesorganisationers upplevelser av sina påverkansmöjligheter i EU.

Civilsamhället har fått en framträdande roll i EU:s utvecklingsarbete. Det gäller såväl det europeiska civilsamhället som det lokala civilsamhället i partnerländerna. År 2013 har EU dessutom lyst ut som “medborgarnas år”. Under detta “medborgarnas år” vill EU uppmuntra till dialog mellan alla nivåer av regeringar, civilsamhället och företagande. Att EU betonar betydelsen av att det civila samhället får vara med och samverka behöver dock inte betyda att de enskilda civilsamhällesorganisationerna faktiskt har någon påverkansmöjlighet. Vi funderade kring detta och fram växte vår uppsats. Vi bestämde oss för att ta reda på hur det svenska civilsamhället upplever sina påverkansmöjligheter i EU gällande EU:s utvecklingsarbete. Vi har via djupintervjuer med svenska civilsamhällesorganisationer undersökt vilka påverkansmöjligheter som ett urval av organisationerna anser sig ha på EU gällande policyprocesser för EU:s utvecklingsarbete.

Med utgångspunkt i nätverksteorier strävade vi att besvara frågeställningen: Upplever enskilda svenska civilsamhällesorganisationer att de har påverkansmöjligheter på EU:s utvecklingsarbete på policynivå?

Vi kunde dra slutsatsen att organisationerna upplever sig ha en mycket begränsad påverkansmöjlighet i EU. Detta beror på en rad faktorer, vilka inkluderar EU:s komplicerade struktur, en bristande kommunikation och ett litet inflytande över den politiska dagordningen. Samtliga informanter anser att det är svårt att arbeta gentemot EU då de menar att EU är för byråkratisk, tungrodd och komplicerad. En informant sade under intervjun att ”Det känns väldigt byråkratiskt, som att de sitter bakom en mur”. Flera informanter nämner att det är svårt att veta var man ska vända sig: ”Det är inte lätt att hitta rätt, vare sig information eller rätt person att kontakta”. En annan viktig faktor gäller kommunikationen med EU. En informant anser att ”det känns lite som att prata med en vägg”. Organisationerna upplever att dialogmöten mellan EU och det civila samhället snarare rört sig om informationsmöten än kommunikationsmöten, som består i att EU informerar om beslut istället för att involvera organisationerna i förhandlingarna från början. En tredje viktig faktor gäller organisationernas inflytande över den politiska dagordningen. Många organisationer anser att civilsamhället skulle få ökat inflytande om EU hade bättre framförhållning. En informant sade: ”Arbetet pågår väldigt hastigt (…) UD ger en limit på två veckor att ge inputs, sen låses det fast. Civilsamhällets möjlighet att påverka blir noll”. I vissa fall tillhandahålls inte material alls eller så tillhandahålls material väldigt sent. Den begränsade tiden gör det svårt för civilsamhällesorganisationer, särskilt mindre organisationer, att hinna sätta sig in i en fråga och reagera snabbt. Utan att veta vad som pågår går det inte att påverka vare sig dagordningen eller innehållet i ett beslut.

Organisationerna upplever sig dock ha en större påverkansmöjlighet i EU genom formella nätverk såsom CONCORD Sverige. Trots det har vi sett att civilsamhällesorganisationerna upplever sig ha en begränsad påverkansmöjlighet även i sådana formella nätverk på grund av liknande brister i struktur, kommunikation och inflytande över den politiska dagordningen.

Sammantaget kan sägas att ambitionen att involvera civilsamhället finns där och är god, men vår studie har visat att det finns flera punkter som kan förbättras, både vad gäller EU och vad gäller civilsamhällesorganisationerna. För att exempelvis uppnå en dubbelriktad kommunikation är det viktigt att kommunikationen kommer från både EU och det civila samhället. Kommunikationen från civilsamhället måste vara både existerande och relevant för att det ska finnas potential att skapa en ömsesidig kommunikation. Civilsamhället behöver vara strategiskt med vilka frågor som ska lyftas i vilka sammanhang och i vilka skeden. Flera vittnar om att om man väl tar kontakt med rätt person vid rätt tillfälle så finns det någon där som lyssnar. Dessutom behöver EU föra mer av en dialog snarare än att endast informera. Den dubbelriktade kommunikationen är således ett delat ansvar. Förhoppningsvis kommer samarbetet mellan EU och civilsamhället att utvecklas till det bättre med tiden. Ett steg på vägen kan vara “medborgarnas år”, år 2013.

Dela det här

Rebecka Hallén och Mona Rouzparast

Rebecka Hallén och Mona Rouzparast har skrivit kandidatuppsats om civilsamhällesorganisationers upplevelser av sina påverkansmöjligheter i EU i ämnet Globala studier vid Göteborgs Universitet.

Detta inlägg är publicerat i Blogg och taggat , , . Bokmärk permalänken. Kommentarer är avstängda, men du kan lämna en trackback: Trackback URL.

En Trackback





  • Vårt nyhetsbrev

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

    • 2018
    • 2017
    • 2016
    • 2015
    • 2014
    • 2013
    • 2012
  • Nyheter från Trinambai





  • Taggar

  • Follow on Bloglovin