Svammel och humbug

Allt fler väljer att aktivt bli medlemmar i Svenska kyrkan. Samtidigt fortsätter antalet medlemmar att minska i långsam takt från forntidens 100%. Idag 6 225 091 medlemmar, 63,2% av befolkningen.

När statistiken presenteras börjar kommentarer på Facebook och Twitter att söka orsaken till minskningen, eller ”tappet” som det av någon oförlöst anledning kallas i media. Årets förslag från ”sverigevänner” och deras kusiner är att Svenska kyrkan vill ersätta kristendom med islam. Korsen ska ju bort, Mecka pekas ut, Jesus får man inte prata om, moskéer ska sponsras, biskoparna tror inte på Gud och att kristna förföljs spelar ingen roll. Ungefär så, för det har stått i bloggar som t o m skrivits av präster. Och i Avpixlat sådetså. Plus det där som Timbro nyss kastade in från höger: Att man måste rösta vänster för att vara medlem.

He jär båra na vhaller, som farmor hade sagt på pitemål. Det är bara svammel. De tre vanligaste skälen till att man lämnar kyrkan är: Man dör. Det är för dyrt. Man tror inte. Punkt.

Ingenting talar för att Svenska kyrkans respekt för andra religioner och att inte göra skillnad på människor är ett vanligt skäl till utträde. Tvärtom är det ett sannolikt skäl till att man blir medlem. Svenska kyrkan uppfattas som bärare av viktiga värden, främst genom församlingarnas diakonala arbete. Man gör ett schysst jobb helt enkelt, så varför inte stödja det?

Jag minns en studieresa till Hamburg för många år sedan. Vi studerade hur den största kyrkan, St Mikael, reagerat på att massor av hamburgare lämnat kyrkan. De senaste 10 åren hade den tappat 200 000 medlemmar och eftersom den Tyska evangeliska kyrkan, precis som den svenska, är beroende av medlemsavgifter så var läget ganska tungt.

Vi mötte en kedjerökande hauptpastor som med blicken mot kyrktornet berättade om stora satsningar på konserter, företagsgudstjänster, media och riktade insatser mot inflytelserika grupper. Med stolthet berättade han också om den påbörjade renoveringen av kyrktornet. Det skulle göras ännu högre, ännu vackrare, ännu synligare.

Lite omtumlad gick jag ut efter mötet, oklar över om det var en präst eller företagschef jag pratat med. Jag drack vatten ur kyrkans egen designade glasflaska och hörde vinden slå i kyrkans jättebanderoller med texten ”Mein Michel”.

Jag ökade steglängden för att komma undan både pipdoften och ett sorgligt stråk i mitt sinne. Under mina fötter såg jag kyrkans sponsortrappa med sponsorplattor inskruvade i stenbeläggningen. Gustav Mahler, Siemens, Mercedes, Frau Birgitte Kirsch… var och en hade de bidragit med minst 100 000 kronor för att tornet skulle bli högre. Vi räknade till fler än 80 sponsorplattor. Jag suckade och trampade Mahler på hans förnamn.

I Hamburg finns flest miljonärer i Tyskland. Många av dem bor på gräddhyllan, från vilken man kan se två enorma pråmar där flyktingar trängs mellan iskalla plåtväggar. Lite närmare centrum ligger de hemlösa i portuppgångar medan unga tjejer från öst hålls inlåsta och drogade på Reeperbahn.

”Vad gör ni för de fattiga” var det någon som frågade Der Hauptpastor. ”Det ingår inte i vår profil” sa han och återvände med blicken till kyrktornet.

Humbug i Hamburg och svammel i Sverige. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ, sa Jesus. Det gäller också för Svenska kyrkan. Välkommen som medlem, du behövs. Hjälp oss hålla fast och stå emot.

Inlägget har tidigare publicerats på Svenska kyrkans blogg.

Gunnar Sjöberg

Gunnar Sjöberg är kommunikationschef på Svenska kyrkan.

Publicerat i Blogg | Taggat , , , | Stängt för kommentarer

Styrelseförnyelse

Styrelser som har stagnerat har ofta en passiv och oengagerad valberedning bestående av samma personer år efter år. Valberedningen vågar inte alltid erkänna att det behövs en förstärkning eller att det kanske är dags att låta andra sköta uppdraget. Förnyelse av en föreningsstyrelse tar tid och kräver resurser. För att uppnå förnyelse behöver styrelsen vilja förnya sig och valberedningen behöver förstå vikten av förnyelsen. En aktiv välfungerande och lyhörd valberedning är en grundläggande förutsättning för en förnyelseprocess.

Utmaningen handlar om att attrahera både aktiva och passiva medlemmar till styrelsen samt se till att sammansättningen speglar mångfald som finns eller vi vill ska finnas inom medlemskåren. Valberedningen behöver öppna öronen för tips från medlemskåren och öppna ögonen för nya konstellationer. Det bör finnas en arbetsplan och en genomtänkt strategi.

Valberedningen måste vara tillgänglig och närvarande i processen. Det är en fördel om det finns en stark lokal eller regional förankring som nominerar lämpliga kandidater. Valberedningen behöver annars arbeta uppsökande och utåtriktat. Om föreningen anordnar utbildningar, kurser och seminarier kan valberedningen använda dessa sammanhang för att komma i kontakt med nya potentiella styrelseledamöter. Samma regler gäller kampanjer, pågående projekt, aktivitetsgrupper och informatörsverksamhet.

En person som är aktiv i en förening är ofta medlem och/eller aktiv i en annan. Det innebär att valberedningen skulle kunna kontakta medlemmar med tidigare föreningsvana från en annan förening. Styrelsen får i ett sådant fall kompetens såväl som erfarenhet och nya perspektiv. Att låna från andra kan uppfattas som ett fult drag. Det är dock vanligt förekommenade att aktiva medlemmar byter sin engagemangsarena och prövar en annan funktion i en annan styrelse. Ibland stannar de kvar och ibland byter de tillbaka eller söker sig vidare. Att låna från andra kan också öppna upp för nya och spännande framtida samarbeten.

Det finns medlemmar som är intresserade av ett styrelseuppdrag men dåligt informerade om vad det innebär att sitta i styrelsen. En lösning på den problematiken kan vara informella informativa möten i vilka erfarna styrelseledamöter delar med sig sin kunskap och erfarenhet över en middag eller fika. Valberedningen uppmuntras att välkomna förnyelse genom att ta för sig och testa sig fram med varierande metoder och arbetssätt.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Taggat , , | Stängt för kommentarer
  • Böcker för ideella föreningar

    Böcker för ideella föreningar

Inclusive organising

Inclusive organisations are not only more diverse but also stronger in terms of membership and legitimacy. This blog post, aimed at an international audience, introduces the norm-critical approach as a powerful tool for building inclusive and vital organisations.

There are many good reasons to work towards more inclusive civil society organisations. To begin with, it is obvious that an organisation that doesn’t discriminate against minorities or certain genders can attract many more members. Nobody wants to get involved in an organisation were they don’t feel welcome. Many organisations even build up structures that make it more or less impossible for certain people to participate.

For organisations with a closed recruitment base, for instance trade unions, student unions or patients organisations, having a diverse membership is vital. Within the framework of representative democracy, these organisations are claiming to represent not only their members but the entire recruitment base. So if the organisation is less diverse then the group it claims to represent, this is a serious harm to its legitimacy.

The issue might appear to be less urgent for organisations with an open recruitment base like sports or hobby organisations. On the other hand, these organisations have the potential to be a meeting place for people from different backgrounds, thus contributing to a vivid democracy regardless of their formal objectives. In that sense, diverse associations can make an impact far beyond the organisation itself.

The first step towards a more inclusive civil society organisation is to see membership and commitment as strategic issues that will have to inform all operations of the organisation. Without a well-reasoned strategy, the members will most likely recruit new members that are similar to themselves. In the long run, this will lead to a homogeneous organisation and the more homogeneous the organisation is, the more difficult it will be to reach out to other groups. A viscous circle. One powerful tool that will help you break this pattern and to create a strategy is The Membership Model.

For the next step, let me introduce what has become known as a norm-critical (not to be confused with non-critical!) approach in Sweden. That means to challenge what is regarded as “normal” in society. Societal norms are indivisible until someone breaks them. Then the blame is often put on the person breaking the norm, rather than challenging the norm itself.

At this point, one might argue that many norms are vital for society to work, like for instance not to kill, not to steal or even unwritten rules about how to behave on public transport. And sure, societal norms not are not negative per se. But again, just to make these norms visible is beneficial as it helps people to navigate them. That is certainly the case for an organisation’s internal set of norms which can be rather different for new members to grasp.

Let’s take a closer look on two norms and how they can affect your organisation. There are many more, but those two might serve as examples here. One example of a negative norm norm is the hetero norm: people are assumed to be straight unless they say otherwise. Another one is the functionality norm, assuming that people generally don’t have any disabilities. These norms can cause organisations to exclude unconsciously. The hetero norm might cause an organisation to only displays pictures of straight couples and nuclear families on leaflets, the web page etc. Being unaware of the functionality norm might lead to meetings being hold in inaccessable locations or that all available food is uneatable for people with allergies.

There are many more norms, based on for instance ethnicity, gender, age or class. Organisations and movements can even have their own internal sets of norms that can vary widely from the surrounding society. These internal norms can be as excluding as the general societal norms.

Having a hetero-normative mindset is not identical to being a homophobe. The functionality norm is not identical to ableism. Yet, the results are pretty much the same. Unintended discrimination is still discrimination. Norms build exclusive structures. Being regarded as “normal” is a privilege on the expense of those who are not conforming to the norm. Being regarded as a norm-breaker/abnormal is closely connected to be subjected to othering, a form of marginalisation.

A traditional approach to deal with discrimination is the concept of tolerance – to tolerate people who can’t conform to a norm. However, tolerance is highly problematic as it only addresses those who benefit from the norm system and appeals to them not to discriminate, based on kindness. Tolerance does not question the unjust power structures who label certain people as normal and others as abnormal. To meet people who are regarded as abnormal with tolerance is to exercise power as this tolerance could be withdrawn at any point.

Furthermore, campaigns aiming to increase tolerance are to their nature only targeting those who are privileged enough to be regarded as normal. So they are actually reinforcing the notion that only “normal” people have agency.

The norm-critical approach is all about raising awareness, making norms visible and questioning those norms who subject people to othering and limit the development of their personality. As these norms are deeply rooted, there is no quick fix. However, there are plenty of methods help you get started!

So what are you waiting for?

Niklas Hill

Niklas Hill är doktorand i pedagogik med fokus på lärande i ideella organisationer. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai. Niklas har startat Förening för alla med målet att inspirera fler till ett engagemang i civilsamhället.

Publicerat i Blogg | Taggat , , | Stängt för kommentarer

Utmärkta medlemmar

I lördags avgick jag som styrelseledamot i RFSU Stockholm. Det känns lite vemodigt, för det var ett både roligt och givande uppdrag. Men det var ändå rätt beslut, för just nu hade jag inte kunnat prioritera det. Under mina två år i styrelse har jag gjort en hel del insatser som gjort stor skillnad men som inte har synts så mycket utåt. Så är det alltid. Det sista jag gjorde som styrelseledamot var däremot väldigt synligt: jag fick dela ut tre alldeles nyinstiftade priser.

RFSU Stockholm har länge delat ut en utmärkelse vid namn Eldsjälspokalen till sexualpolitiska pionjärer som har gjort betydande insatser för stockholmarnas rätt att vara, välja och njuta. När jag så för ett ett tag sedan fick syn på morfars gamla diplom väcktes idén att även dela ut priser till våra egna medlemmar.

Jag lyfte frågan i styrelsen och så klurade vi på hur vi kunde göra det på bästa sättet. Att dela ut priser är ett utmärkt sätt att uppmärksamma medlemmarnas engagemang, samtidigt såg vi vissa utmaningar. Om någon får ett pris betyder ju det att alla andra inte gör det. Skulle någon ta illa vid sig för att hen ansåg sig vara mer förtjänt av ett pris?

För att minska den risken bestämde vi oss att dela ut inte ett utan tre interna priser. Vi delade in dem efter föreningens huvudsakliga verksamhetsområden: sexualupplysning, sexualpolitik och medlemsengagemang. Det blev också ett sätt att säkerställa att alla tre områden alltid blir uppmärksammade när priserna delas ut framöver. Så vi instiftade priserna Årets vara, Årets välja och Årets njuta. De gick till Izabelle Thuresson, Hanna Navier och Aurora Brännström.

Trots att det är helt interna priser som styrelsen delar ut till medlemmar fick vi en del medial uppmärksamhet. Internationellt, rentav. Både SVT och tidningen Nya Åland rapporterade.

Men det roligaste av allt var ändå att få dela ut priserna. Hela poängen med priserna är ju att uppmärksamma engagemang, så jag visste att mottagarna skulle bli glada. Jag var dock inte riktigt förberett på hur glada de skulle bli. När vi väl stod uppe på scenen var det flera som blev tårögda. Jag hade inte kunnat tänka mig ett bättre avslut på mitt styrelseengagemang.

Niklas Hill

Niklas Hill är doktorand i pedagogik med fokus på lärande i ideella organisationer. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai. Niklas har startat Förening för alla med målet att inspirera fler till ett engagemang i civilsamhället.

Publicerat i Blogg | Taggat , , | Stängt för kommentarer

Tre nycklar till ett hållbart ledarskap

Det finns tre anledningar till att jag funderar extra mycket på ideellt ledarskap just nu:

  • Min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation kommer äntligen ut i nytryck på Trinambai förlag. 
  • Ett år har snart gått sedan jag valdes till ordförande i Växjö Rödakorskrets och det är dags att sammanfatta året och planera inför nästa. 
  • Den sista anledningen är en stark känsla av att vi behövs som allra mest just nu, vi som tar ansvar och försöker bidra till en bättre värld, på olika sätt. Till exempel som ideella ledare. 

Det är lätt att tappa modet. Att känna sig maktlös och helst vilja gömma sig under täcket och hoppas att världen är lite mer empatisk, mänsklig och solidarisk när jag kryper fram igen. Det kan vara svårt att fokusera, jag vill ju hjälpa, jag vill förändra, men hur? 

Det kan kännas futtigt att ta tag i verksamhetsberättelsen och bokslutet inför stämman, när nyheterna berättar om hur vuxna män i grupp attackerar människor i centrala Stockholm med uppenbart rasistiska motiv. Hur ska jag kunna ägna tid åt så banala saker som att förbereda årsstämman och fundera på var vi ska hålla kickoff för den nyvalda styrelsen?

Här kommer tre tips, tre nycklar som hjälper mig just nu: 

1. Jag fokuserar på mina styrkor. Jag påminner mig själv om vad just jag är bra på, vad mina starkaste kvaliteter som ledare är. Jag vet att jag är strukturerad, vänlig, diplomatisk och strategisk. Det är till stor nytta i mitt ledarskap.

2. Jag påminner mig om mitt uppdrag och om hur det faktiskt gör skillnad. Min roll som ordförande är att skapa bästa möjliga förutsättningar för styrelsen och personalen att göra sitt jobb. Vår uppgift i styrelsen och på kansliet är att skapa bästa möjliga förutsättningar för alla våra frivilliga att göra skillnad. Det är så vi förändrar världen bit för bit och min pusselbit är central för att det ska fungera och mina unika styrkor som ledare gör skillnad i det arbetet. 

3. Jag funderar en stund på om det finns mer jag kan göra just nu som är rimligt, utan att det går ut över det som faktiskt är mitt uppdrag som ledare. Är det till exempel rimligt att delta i debatter i sociala medier? Hur mycket och hur ofta i så fall? Finns det debatter jag inte ska gå in i alls och kanske tider på dygnet då jag mår bättre av att låta bli?  

Vi behövs, vår kraft och energi behövs, vårt ledarskap behövs. Har du det stöd du behöver för att må bra i din vardag och samtidigt fortsätta brinna, fortsätta att vara den goda kraft du är? 

Bonustips: jag tror att vi behöver varandra. Vi behöver träffas, prata, känna att vi är många, många som kavlar upp ärmarna och skapar den värld vi vill leva i, varje dag. Kanske har du någon i din bekantskapskrets som skulle behöva lite extra kärlek av dig just nu?

Den 11 februari håller Trinambai förlag i ett frukostmingel om ideellt ledarskap för att uppmärksamma nyutgåvan av min bok. Vi håller till hos Röda Korset på Mariatorget och i panelen får jag sällskap av fantastiska Sandra Ehne (ordförande i Stockholm Pride) och Rebecka Prentell (ordförande i LSU). Mer information och anmälan här. Jag hoppas vi ses! 

Lisa Moraeus

Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.

Publicerat i Blogg | Taggat , , | Stängt för kommentarer

Den meningslösa jakten efter det perfekta materialet

Genom året har jag pratat med en en del föreningsutvecklare som jobbar på en riksorganisationen och som vill ha hjälp med att ta fram interna utbildningsmaterial för lokalföreningarna. Ett material som ska vara skräddarsytt för organisationen och där lokalföreningarna kan känna igen sig.

Problemet är då att lokalföreningarna kan vara väldigt olika. Vissa är stora, vissa är små. Vissa har anställda, andra har inte det. De lokala förutsättningar kan skilja sig åt rejält. Hur ska ett utbildningsmaterial från riksförbundet då kunna ta hänsyn till alla specialfall?

Det kan det inte.

En bra bok om organisationsutveckling ger läsaren modeller, metoder och förhållningssätt som hen själv får applicera på sin egen verksamhet. När vi på Trinambai producerar föreningsutvecklingsböcker lägger vi krut på att de har ett brett tilltal och är så tidslösa som möjligt. De största fallgroparna här brukar vara exemplen, formgivningen och illustrationer.

Vad betyder det för interna utbildningsmaterial? För att börja med gäller det att fundera på syftet med materialet. Det finns redan ganska många böcker om föreningsutveckling. Vilket mervärde ger det här nya interna materialet? Är det verkligen värt att lägga resurser på?

Nu kan det ju vara så att organisationen har så speciella strukturer att den behöver ha ett eget material. Men då gäller det att fundera på huruvida organisationen verkligen är unik – eller om den bara har en säregen terminologi.

Om organisationen är väldigt stor – alltså riktigt, riktigt stor – kan det vara mer resurseffektivt att ta fram ett eget material än att köpa in det utifrån. För att den ekvationen ska gå ihop får det interna material inte bli en hyllvärmare. Det förutsätter dels intern marknadsföring och dels att materialet fungerar för alla lokalföreningar med sina olika förutsättningar. Det får alltså återigen inte vara för snävt i sitt tilltal.

För föreningsutvecklare i mindre organisationer är det dock oftast en bättre prioritering att stödja lokalföreningar genom direktkontakt och att ge dem föreningsböcker som redan finns. Dessa kan med fördel kompletteras med valberedningshandledningar, styrelsepärmar och andra lathundar. Det vill säga material som inte går på djupet i allmänna föreningsfrågor utan fokuserar på det som är unikt med den aktuella organisationen.

Fördelen med den sortens material är att det lätt kan uppdateras och kompletteras. Nackdelen är att det med tiden lätt urartar i ett omfattande kompendium som tar hänsyn till alla specialfall och som tar mycket tid att uppdatera. Och då är vi tillbaka på ruta ett.

Niklas Hill

Niklas Hill är doktorand i pedagogik med fokus på lärande i ideella organisationer. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai. Niklas har startat Förening för alla med målet att inspirera fler till ett engagemang i civilsamhället.

Publicerat i Blogg | Taggat , , , | Stängt för kommentarer

Björntjänster pro bono

Vissa storföretag utför ibland uppdrag pro bono. Det innebär att de arbetar utan betalning, men kan använda uppdraget i sin marknadsföring för att framställa sig som ett ansvarstagande företag. Båda vinner och det låter ju bra. I många fall är det det också. Men jag vill lyfta två fallgropar som kan göra en pro bono-tjänst till en riktig björntjänst.

Det är inte ovanligt att företag inte lägger lika mycket krut på pro bono-uppdrag som på betalda uppdrag. Rätt som det är är gratistimmarna slut och då är det bara att nöja sig med resultat eller att betala extra för att företaget ska jobba vidare. Eller också levererar företaget inget användbart, men det går ändå åt mycket arbetstid för avstämningsmöten och administration.

Tyvärr inser många inom ideella sektorn inte att föreningsutveckling är ett kunskapsområde som kräver expertis, det kan hänga ihop med förenings-janten. Anlitar en då ett företag som inte kan ideella sektorn för att exempelvis ta fram en kampanjstrategi blir det lätt dåliga lösningar. Exempelvis är det inte givet att alla reklambyråer förstår att medlemmar inte är kunder. Organisationen tappar då trovärdighet. Då är det en klen tröst att det företag som utförde uppdraget gjorde det pro bono.

Att samarbeta med ett företag som arbetar pro bono kan vara ett väldigt bra sätt att få saker gjort utan att det kostar skjortan. Men det kan också kostar mer än vad det smakar. Vissa gånger kan det vara bättre att tacka nej till ett pro bono-erbjudande och istället välja en leverantör som sitter på den kompetens och betalar ett rimligt pris för det. Frågan är alltså: har du råd att ta emot gratisarbete?

Niklas Hill

Niklas Hill är doktorand i pedagogik med fokus på lärande i ideella organisationer. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai. Niklas har startat Förening för alla med målet att inspirera fler till ett engagemang i civilsamhället.

Publicerat i Blogg | Taggat | Stängt för kommentarer

Brinna! Eller jakten på ett gott ledarskap

Vad innebär ett gott ledarskap för dig? Vem vill du vara som ledare och vilket avtryck vill du göra? Det är frågor som följt mig genom åren och som återkommer i diskussioner med såväl andra som med mig själv. Hur ska det märkas att just jag är ledare, just här och nu?

När jag 2012 skrev och gav ut boken Brinna! att göra skillnad som ledare i en ideell organisation var det ett naturligt steg. Jag hade varit engagerad i ideella organisationer i större delen av mitt liv, bland annat i styrelsen för svenska sektionen av Amnesty International. Jag hade också utbildat ledare i många olika organisationer, i ledarskap och ideellt engagemang. Att samla tankarna och formulera dem i en bok var kanske inte enkelt, men kändes helt rätt och självklart.

Nu är första upplagan slut. Det är svindlande att tänka på att alla de där tusen böckerna som alldeles nyss låg i kartonger i matkällaren i villan där jag bor (och därförinnan i ett förråd hemma hos fotografen tillika formgivaren som också råkade vara min pojkvän, numera sambo) nu finns ute hos organisationer och hemma hos människor som liksom jag brinner för att förändra världen genom ideellt engageang. Jag vet att boken har bettytt mycket för många, varje mail och Facebookkommentar från läsare värmer hjärtat.

Nu är det dags för nästa steg. Trinambai förlag har tagit boken under sina vingar och ser till att den kommer ut i nyupplaga nu i dagarna. Det är samma uppskattade innehåll, jag har valt att inte ändra särskilt mycket, mer än att boken fått ett nytt förord.

Det är fortfarande en bok om att kliva in i sitt ledarskap, använda sina styrkor, formulera vad det är du vill skapa som ledare och ta ett steg i taget åt rätt håll. Boken innehåller också en del om delat ledarskap, en del om att leda en grupp och många perspektiv och verktyg som särskilt passar i ett ideellt sammanhang. Och så intervjuerna med inspirerande ledare.

Själv har jag det senaste året blivit ordentligt utmanad i att leva som jag lär. Efter några år när mitt ideella engagemang fått stå tillbaka är jag numera ordförande för Växjö Rödakorskrets. Vi har uppemot tvåhundra frivilliga, fyra anställda och verksamheter som internationell träffpunkt, läxhjälp, aktiviteter på asylboende, mentorskapsprogram, hembesök hos äldre och i häktet, anhöriggrupper och Rödakorsvärdar på lasarettet.

Jag har inte tidigare varit engagerad i Röda Korset utan trillade rakt in i ordförandeskapet för ett år sedan. Jag kan väl erkänna att jag ganska många gånger fått tillfälle att knacka mig själv med boken i pannan och säga ”du VET vad som behöver göras, sluta vela” eller ”tänk efter nu, vad är det som händer här?”. Det är lättare sagt än gjort att följa sina egna goda råd.

Jag vill gärna fira den nya upplagan och samtidigt lyfta allt det som alla vi som är ideellt engagerade åtstadkommer och den betydelse som ett gott ledarskap har för våra förutsättningar. Tillsammans med Trinambai bjuder jag därför in till frukost den 11 februari. Välkommen!

Lisa Moraeus

Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.

Publicerat i Blogg | Taggat , | Stängt för kommentarer

En enda fråga engagerar

I boken Demokratimodellen skriver Thor Rutgersson och jag om utmaningar att attrahera och behålla unga vuxna inom föreningslivet. Vi diskuterar generationsmöten och föreslår bland annat minskad byråkrati och ökad digitalisering av verksamheten såväl som minskade hierarkiska strukturer, kreativa mötesformer och strategiskt arbete med folkrörelseutvecklingen.

Minskad byråkrati och ökad digitalisering hänger ofta samman. Det underlättar om blanketter och närvarolistor kan skickas in digitalt eller om möjlighet att rösta på nätet erbjuds. Webbmöten är viktiga för aktiva medlemmar som vill lättare kunna kombinera uppdraget inom föreningslivet med studier och familjeliv. Föreningar bör även erbjuda lättillgängliga inspelade föreläsningar, kurser och utbildningar som kan underlätta engagemanget och främja långsiktighet. Mentorskap och kontinuerligt erfarenhetsutbyte är också viktiga komponenter i arbetet och även dessa kan nätbaseras.

Många traditionella folkrörelser saknar förnyelse och strukturer som välkomnar mångfald samtidigt som de professionaliserar sina tjänster och alltmer breddar verksamheten. En del av traditionella folkrörelser har tappat sin attraktionskraft bland de yngre generationerna. Det innebär dock inte att unga har slutat engagera sig ideellt. Unga vuxna väljer numera att i allt högre utsträckning engagera sig inom icke-traditionella rörelser och lösare, mindre hierarkiska, sammanslutningar och nätverk. Engagemanget bland unga blommar men det tar sig uttryck i andra former. En form av det nya engagemanget uppstår för att kollektivet brinner för EN fråga eller vill lyfta fram ETT ställningstagande. Engagemang hålls inte levande för engagemangs skull utan rörelsen släcks när målen är uppnådda. Det finns genomslagskraft i att fokusera på en enda fråga under en tidsbegränsad period, något som även kan genomföras inom traditionella föreningar med hjälp av riktade kampanjer. Mycket energi kan kanaliseras och konkreta förändringar kan uppnås snabbt. Samarbete med traditionella folkrörelser visar oftast goda resultat, även när dessa endast används som resurs i processen. Flexibiliteten och friheten i en lösare sammanslutning tilltalar samtidigt som en enda fråga engagerar.

Arbete med en enda fråga är på sätt och vis ny gammal. Det finns många organisationer som har genom åren kämpat i motvind och gjort det genom att hålla fast vid en fråga. Oavsett om föreningarna vill attrahera, behålla eller aktivera unga vuxna bör vi ständigt påminna oss om att utgå ifrån deras villkor, behov och intressen. Nya former, metoder och arbetssätt som främjar eller startar engagemang, som kanske initialt upplevs som okonventionella eller kortsiktiga, bör ges plats, utrymme och möjlighet att växa för att tilltala yngre generationer och därmed främja förnyelse inom föreningen.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Taggat , , , | Stängt för kommentarer

När du inte längre är stolt över din organisation 

Vi som är engagerade och lägger ner vår tid, vår kraft, vår själ i det ideella arbetet, vi gör det för att det är viktigt. För att vi verkligen från vårt hjärta tror att en annan värld är möjlig och att vi kan göra skillnad tillsammans. 

Stoltheten över vad organisationen faktiskt uträttar är en viktig anledning att vi orkar, dag efter dag, år efter år. Det är som att själva tillhörigheten, att vara del av en förening som på allvar är med och förändrar världen, ger oss superkrafter som gör att vi klarar mer än vi trodde var möjligt. 

Därför är det centralt för att vi ska fortsätta att orka att organisationen lever upp till vårt förtroende. Att föreningen levererar ett resultat som gör att vi kan fortsätta vara lojala och stolta över vår organisation.

Det är klart att relationen inte alltid är smärtfri. Det är inga relationer. Ibland håller vi inte med varandra, ibland förlorar vi viktiga omröstningar eller tycker att företrädare beter sig oproffsigt eller säger korkade saker i tv. Men det är ingenting som gör att vi på allvar överväger att bryta upp och lämna. Vi suckar lite, pratar med våra vänner om saken och fortsätter sedan att göra jobbet som vi alltid gör. 

Men ibland blir det kris på riktigt. Organisationen fattar ett beslut som fullständigt strider mot själva kärnan i vårt engagemang, förhåller sig passiv när allt står på spel eller drabbas av en skandal som skakar om oss ordentligt. 

Som när Amnesty International fattar beslut om att motsätta sig kriminalisering av sexköp. Eller när Röda Korsets kommunikationsdirektör ertappas med att förskingra de pengar som medlemmar samlat in och som skulle gå till arbete för att lindra nöd. Eller när Miljöpartiet och Socialdemokraterna gemensamt beslutar att Sveriges asylmottagande ska anpassas till europeisk miniminivå, på gränsen till vad som är lagligt utifrån internationella konventioner. 

För den som under lång tid har jobbat stenhårt för organisationen, som anställd, arvoderad eller frivillig, som offrat fritidsintressen, nattsömn och relationer för att jobba med kvinnorättsfrågor, insamling, mötesplatser för utsatta eller för integration och öppenhet, kan det vara droppen. 

Det är lätt att känna sig sviken. Att känna chock, vantro, sorg och ilska. Är det värt allt slit? Vill jag verkligen vara en del av detta? Var allt arbete förgäves? Är det här verkligen på riktigt?

Då gäller det att ta hand om sig själv och om varandra. Komma ihåg att vila, inte kräva samma prestationsnivå av sig själv som i normala fall (det tar mycket kraft att vara förtvivlad och rasande) och vänta med de stora, ödesdigra besluten. Vänta ut de värsta känslorna, ge sig själv tid att tänka och känna. Prata med varandra. Tids nog är det dags att fatta beslut om hur du går vidare.

Vi reagerar olika. Några som läser det här kommer att undra om jag inte överdriver ändå, så himla farligt är det väl inte? Andra kommer att känna igen sig på pricken. Ha respekt för varandra. Acceptera att alla inte har behov av att sörja och inte alls bär på känslan av att organisationen just förlorade en bit av sin själ. Acceptera att andra känner det just så. 

Var rädd om dig. Du behövs och du kommer att fortsätta att göra skillnad i den här världen. Oavsett vilken plattform du väljer, när det är dag att välja. 

Lisa Moraeus

Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.

Publicerat i Blogg | Taggat , , , , | Stängt för kommentarer




  • Vårt nyhetsbrev

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

    • 2017
    • 2016
    • 2015
    • 2014
    • 2013
    • 2012
  • Nyheter från Trinambai





  • Taggar

  • Follow on Bloglovin