Falsk konsensus?

På måndagen anlände jag till Almedalen, glad i hågen och redo för att fortbildas, utmanas och utbyta tankar och idéer. Jag har varit i Almedalen flera gånger tidigare och upplevde mina förväntningar och planer som realistiska men något kändes annorlunda.

Först trodde jag bara att det var jag som hade valt fel seminarium men ju fler jag gick på och ju fler personer jag pratade med om min upplevelse ju mer började jag känna att det var något som inte kändes helt bra. Panelerna var nästan alltid överens och när de inte var det så gällde det bara småsaker. Detta oavsett om det rör miljö, utbildning, arbetsliv eller annat. I panelerna så står deltagarna oftast och bekräftar och kompletterar varandra. Det närmaste jag kom en radikalt avvikande åsikt var när representanter från fack och arbetsgivare pratade om chefsförsörjning i framtiden och arbetsgivarparten sa att de absolut inte vill avtala om detta men kunde tänka sig ett processavtal. Det var spännande i några sekunder innan den fackliga representanten sa att det var just ett processavtal som hen menade.

Jag frågar mig om detta är medvetet eller omedvetet? Gissningsvis är det blandat men jag skulle vilja rekommendera för alla er som ska arrangera seminarier och samtal att ta reda på vem som inte håller med och överväga att låta dem få ett ord med i laget. Detta av flera skäl:

1. Det är mer intressant för mig som deltagare att lyssna på, jämföra och ta ställning till frågor där det finns fler åsikter och perspektiv.

2. Det är farligt om ni i era paneler ger intryck av att det finns en konsensus när så inte är fallet, det kan verka som att ni inte kan eller vill hantera dem som inte håller med er.

3. Idéer, förslag och arbetssätt blir bättre att att bli ifrågasatta, vi lär oss bäst att argumentera, försvara och slipa våra argument i sammanhang där inte alla håller med oss.

Nu menar jag inte att ni ska behöva bjuda in vilken kotte som helst för att denna har en avvikande åsikt eller att de behövs någon typ av extremist i alla sammanhang. Men jag kan ta ett exempel, Unionen Chef hade en intressant panel som handlade om chefers kompetensutveckling där alla var rörande överens om vikten av att chefer utbildas i att hålla utvecklingssamtal. Ingen i panelen representerade dem som faktiskt är mycket kritiska mot utvecklingssamtal och som anser att de på många arbetsplatser inte gör någon nytta och att det är bättre att frågan om karriärutveckling är en ständigt öppen fråga och att medarbetaren behöver få konstruktiv feedback på sin prestation löpande i kortare avstämningar istället för ett till flera inbokade samtal som förs med mall. Jag som har arbetat som chef och som till stor del håller med i kritiken mot utvecklingssamtalet som ett automatiskt gott saknade den rösten och undrade varför den inte var inbjuden.

Sen kanske ni inte får in alla röster och alla åsikter, det är förståeligt och kanske i vissa fall klokt. För stora paneler skapar också ofta inte de mest dynamiska paneler. Men se till att det finns mer än en åsikt i rummet innan ni bjuder in på samtal.

Dela det här

Linnéa Sjögren

Linnéa Sjögren är genusvetare och arbetar som utbildningsutvecklare på Trinambai samt driver ledarresan.se, en resa i att leda och utvecklas. Linnéa har tidigare arbetat som chef, utbildare och projektledare inom lokaltrafiken och brinner för utveckling, engagemang och förändring på individ- och samhällsnivå.

Detta inlägg är publicerat i Blogg och taggat , , . Bokmärk permalänken. Kommentarer är avstängda, men du kan lämna en trackback: Trackback URL.




  • Vårt nyhetsbrev

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

    • 2018
    • 2017
    • 2016
    • 2015
    • 2014
    • 2013
    • 2012
  • Nyheter från Trinambai





  • Taggar

  • Follow on Bloglovin