Engagemang på mitt sätt

En gång när jag var ungefär nio år uppviglade jag hela klassen att rymma från skolan i protest. Vi hade en vikarie den dagen. När vi skulle gå på rast dröjde sig några elever kvar i klassrummet trots att läraren sa åt dem att gå ut. Vi var några duktiga flickor som försökte övertala dem att sluta bråka och istället följa med oss. Vikarien tappade tillsist tålamodet och skrek åt oss att ”för helvete” lämna klassrummet.

Det var egentligen två saker som upprörde mig. Det ena var att han blev arg på oss allihop, även på oss som försökte hjälpa till. Det andra var att han svor. Det fick ju inte vi göra, varför fick han det då?

Rymningen är kanske inte den protestaktion som jag är mest stolt över i mitt liv. Det var ganska dumt gjort, nästan lika dumt som när jag försökte arrangera en demonstration mot skolmaten (som nog egentligen var ganska bra) några år senare.

Däremot känner jag igen mig i mig själv som barn. Jag kan fortfarande känna i magen hur arg jag kunde bli över orättvisor. Det blir jag egentligen fortfarande. Jag känner också igen mig i sättet att kanalisera ilskan i organisering. Att samlas kring viktiga frågor och förändra världen tillsammans är fortfarande en stark drivkraft hos mig.

Somliga påstår att unga inte engagerar sig längre. Det är en fråga jag ofta får är jag berättar att jag jobbar med att stötta ideella ledare: varför engagerar sig inte unga nuförtiden? Vad ska vi göra för att locka de unga?

Jag förstår inte varifrån den här myten kommer. Barn och unga är lika engagerade nu som någonsin. Däremot behöver organisationerna visa att de erbjuder en chans att göra skillnad, att förändra på riktigt. Att det finns utrymme att utveckla idéer, att testa och att ta plats. Inte efter att man varit med i organisationen en tid utan direkt.

Här är fyra tips på hur din organisation kan växa och skapa utrymme för alla medlemmar att ta plats och göra skillnad:

Tillåt specialisering. Många som går med i en organisation gör det för att de brinner för en specifik fråga eller vill jobba med någon speciell metod. Kan ni öppna upp för olika typer av engagemang?

Tydliga roller och ansvarsområden. Låt även nya medlemmar få en viktig och tydlig roll, tidigt. Använd medlemmars kompetenser.

Värdera allt engagemang lika. Om någon har tid att engagera sig en timme i veckan så ska det vara lika mycket värt som den som kan lägga ner 20 timmar.

Främja rotation och flexibilitet. Arbeta för att skapa en kultur där det är naturligt att byta ledare och gå mellan olika roller. Och klaga inte för att medlemmar stannar kort tid. Ta vara på den tiden istället.

Hur började ditt engagemang? Vilken röd tråd kan du följa bakåt i ditt liv, när det gäller att göra skillnad och förändra världen?

Dela det här

Lisa Moraeus

Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.

Detta inlägg är publicerat i Blogg och taggat , , , . Bokmärk permalänken. Kommentarer är avstängda, men du kan lämna en trackback: Trackback URL.




  • Vårt nyhetsbrev

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

    • 2018
    • 2017
    • 2016
    • 2015
    • 2014
    • 2013
    • 2012
  • Nyheter från Trinambai





  • Taggar

  • Follow on Bloglovin