förening för alla

Bli en modig styrelse

av | nov 21, 2014

Mitt första styrelseuppdrag var för Amnesty International i Malmö.

Det började med att jag flyttade till Malmö, började på Malmö högskola och engagerade mig i en alldeles nystartad Amnestygrupp som arbetade för frihet åt sex namngivna personer som satt fängslade i Burma, efter studentprotesterna 1988.

Egentligen började det förstås långt tidigare, kanske när jag i tidiga tonåren upprördes över tortyr, dödsstraff och förtryck och bestämde mig för att jag ville arbeta aktivt för att förändra.

Mitt intresse för just Burma väcktes när jag besökte burmesiska flyktingläger under en resa i Thailand många år senare och pratade med aktivister och läkare som arbetade för flyktingarnas rättigheter. Mitt starkaste minne från den resan är universitetsläraren Rosali från Rangoon som bjöd oss in i sitt hem.

Flyktinglägret hade blivit attackerat av burmesiska trupper några dagar tidigare (regimen i Burma ville tvinga flyktingarna tillbaka in i Burma där de var mindre synliga för omvärlden) och Rosalis hem hade brunnit ner till grunden. Ändå välkomnade hon oss in som om det fortfarande fanns väggar och tak, bad oss slå oss ner på enkla plaststolar och bjöd på rosa, kondenserad mjölk ur tetrapack med sugrör. Hon hanterade situationen med en ganska drastisk humor och mycket självdistans.

Jag minns särskilt hennes berättelse om soldaten som stoppat henne på flykten från Burma till Thailand, lyft sitt gevär mot henne bara för att hastigt sänka det igen och förläget backa tillbaka in i djungeln, när han kände igen henne. Soldaten var en av Rosalis studenter från universitetet i Rangoon.

Hur som helst. När jag började på Malmö högskola och fick veta att det fanns en Amnestygrupp som arbetade för frihet och demokrati i Burma gick jag naturligtvis med i den. Vi var en aktiv grupp och gjorde en hel del utåtriktade aktiviteter, bland annat ordnade vi seminarium om situationen i Burma med flera internationella gäster.

Ganska snart fick jag frågan om jag inte kunde tänka mig att sitta i styrelsen för Malmögrupperna av Amnesty, som är paraplyorganisationen för Amnestygrupper i Malmö. Inte bara sitta i styrelsen förresten, utan vara ordförande. Det var som det brukar vara: den förra ordföranden hade flyttat eller slutat och de hade svårt att hitta någon som kunde ställa upp.

Åren som ordförande i en lokal styrelse var lärorika och väldigt roliga. Jag hade egentligen ingen aning om vad en ordförande skulle göra och någon riktig överlämning var det aldrig tal om. Jag improviserade och styrelsen arbetade på, ungefär som den alltid hade gjort. Jag är stolt över vårt arbete och jag tror att vi var en bra styrelse för Malmögrupperna, men nu i efterhand så kan jag önska att jag hade fått lite bättre förutsättningar:

  • Jag hade önskat att hela styrelsen fick en gemensam utbildning, en gärna en kick-off-dag ledd av någon utomstående. Då hade vi kunnat få en gemensam bild av vad en styrelse egentligen gör och fått hjälp med diskussionerna om hur vi vill vara som styrelse.
  • Jag hade önskat att jag hade vågat ta upp frågor kring relationerna inom styrelsen och våra förväntningar på rollerna och på varandra, på ett tydligt och strukturerat sätt.
  • Jag hade också önskat att jag hade en mentor, någon som jag kunde fråga om råd och som kunde hjälpa mig att sätta ord på det som hände i styrelsen och i resten av organisationen. Det gäller både sådant som gruppdynamik och relationer och mer föreningstekniska frågor som har med årscykeln och styrelsens roll att göra.

Just nu skapar jag en e-kurs för styrelser som lanseras i februari 2015. Jag hoppas att den ska kunna ge ordföranden och de andra i styrelsen en introduktion till styrelsearbete och framför allt en guide till att själv skapa förutsättningar för att bli den styrelse som de vill bli. Att ta initiativet, bli modiga och välja sitt bästa ledarskap.

Sedan Malmötiden har jag haft flera andra förtroendeuppdrag, bland annat sex år i styrelsen för svenska sektionen av Amnesty International, varav två år som vice ordförande. Det är till stor hjälp när jag idag arbetar med att utbilda och coacha ledare inom ideella organisationer. Jag vill hjälpa ledare att ta initiativet, att inte bara trilla in i gamla hjulspår utan att designa sitt eget ledarskap, individuellt och som styrelse.

Lisa Moraeus

Lisa Moraeus är författare till boken "Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation". Hon coachar och utbildar ledare som vill förändra världen. Lisa har gedigen erfarenhet från ideellt ledarskap, bland annat från styrelsen i Amnesty Internationals svenska sektion och är idag egenföretagare med ledarskap inom ideell och idéburen sektor som specialområde.

om

Föreningar är en mötesplats för människor med olika bakgrund. De skapar tillit mellan människor och bygger socialt kapital. Med Förening för alla vill vi skapa en plattform för erfarenhetsutbyte och idédebatt inom den ideella sektorn.

Vissa av inläggen presenterar de senaste rön från civilsamhällsforskningen. Andra behandlar väldigt praktiska frågor från föreningars vardag. Det händer att vi tar in inlägg som inte har med föreningar att göra utan som behandlar andra former av engagemang.

Förening för alla drivs av Trinambai som ett pro bono-projekt. Vi tjänar inga pengar på bloggen och alla skribenter bidrar ideellt.

Vill du skriva på Förening för alla? Läs vår skribenthandledning och hör av dig!

[caldera_form id="CF5e9dc4cfe36e4"]

Sex tips för medlemsrekrytering i coronatider

När varje fysiskt möte innebär en smittorisk kan medlemsrekrytering vara en utmaning. Hur kan vi rekrytera när vi inte har möjlighet att träffas? Här kommer sex tips för att lyckas med att attrahera, rekrytera och välkomna medlemmar i coronatider. 1. Tänk på att många...

Omvärldsbevakning

En styrelse som saknar information och analys gällande omvärldshändelserna kan sakna styrning och innehåll. Omvärldsbevakning bör vara en av styrelsens kontinuerliga uppgifter. Bevakning och analys av relevanta händelser är nödvändiga för en välfungerande styrelse....

Stötta föreningslivet – minska ungdomsarbetslösheten!

Förra året lyssnade jag på ett föredrag av forskaren Peter Håkansson under mångfaldsveckan HELA Landskrona. Han har forskat på ungdomsarbetslöshet. Den vanligaste metoden för ungdomar att hitta ett arbete är genom släkt och vänner. Den metoden är framför allt viktig...

Relevanta om tio år?

Det är inte ovanligt att organisationer som har funnits länge undrar om de kommer att förbli relevanta om några decennier framöver. Frågan om relevans handlar i grund och botten om föreningens ändamål men även om medlemsnyttan, engagemang och inkludering. Föreningen...

Vänstra handen vice

När jag nyligen blev tvungen att avlägsna mig från styrelsen på grund av sjukdom klev vice ordföranden fram och ledde styrelsens arbete. Vice ordföranden tog med andra ord över ordförandeposten när jag som ordförande blev förhindrad. Det handlar om en viktig...
Följ oss