24/7-medarbetaren – en tillgång och ett problem​

Som facklig ombudsman på Akademikerförbundet SSR, Sveriges ledande samhällsvetarförbund, är jag för närvarande mitt uppe i kollektivavtalsförhandlingar med Arbetsgivaralliansen, en av de arbetsgivarorganisationer som organiserar ideella organisationer. Vi förhandlar om löner och övriga anställningsvillkor, kanske berörs just du?

Veckorna är fyllda av yrkanden och delegationsmöten om vartannat. Förhandlingar, uppgörelser och kompromisser. Jag älskar det! Det vi säger och kommer överens om gör skillnad. Det gör skillnad för alla er som arbetar i sektorn. Ett stort ansvar vilar på oss som representerar arbetsmarknadens parter, lokalt och centralt.

Just i våra förhandlingar handlar det just nu mycket om frågor kopplat till arbetstid och arbetsmiljö. Det vill säga om övertid, förtroendearbetstid, kompensationsledighet och arbetstidens förläggning. Kort sagt, om att ständigt vara tillgänglig.

Inom många yrken och branscher i dagens ständigt uppkopplade arbetsliv finns en förväntan på ständig tillgänglighet. Jag vågar påstå att förväntan är ännu större inom ideell sektor. Den kommer både från chefer och kollegor, men också från alla som arbetar ideellt i organisationen. Alla som lägger sin oavlönade fritid och sitt brinnande engagemang för organisationens sak. Alla som kanske bara har kvälls- och helgtid för att kontakta dig.

Jag har tidigare bloggat och ondgjort mig över hur dåliga förebilder odlas i sektorn. Många jag träffat genom åren i sektorn, mig själv inkluderad, berättar att många anställda accepterar lägre lön, sämre villkor, sämre arbetsmiljö och högre arbetsbelastning bara för att få vara en del av en rörelse eller en idé. Kanske handlar det om ett ”kall”, att få jobba med något som känns meningsfullt och som man tror på. Vi som har lång erfarenhet av sektorn borde föregå med gott exempel. Men många gånger skryts det om långa arbetspass, fulla mejlkorgar, sömnlösa nätter på kongresser och nattmanglingar i plenum. Vilka vinner egentligen på det?

Å andra sidan handlar det inte alltid om dåliga löner och usla villkor. För många passar det bra att jobba intensivt i perioder och ta det lugnt när verksamheten går på sparlåga. Problemet är bara att de intensiva perioderna blir längre och intensivare. Åtminstone säger de medlemmar som jag som ombudsman träffar att det känns så. Många omfattas av kollektivavtal och har en okej arbetsmiljö. Det får vi inte glömma.

Här dyker alltid en alldeles särskild nyckelspelare upp – chefen.

Har du en bra chef, som lyssnar, bistår vid svåra prioriteringar och lyfter sina medarbetare är det också möjligt att kunna acceptera arbetstoppar. En bra chef låter sedan medarbetarna återhämta sig efter dessa arbetstoppar. De övertidsavlösta eller de som arbetar på förtroendearbetstid kan inte förväntas jobba mer än 40 timmar i veckan sett över tid, men i realiteten verkar det som att de överutnyttjas av arbetsgivarna. Och för medarbetaren som går in på sitt andra år som visstidsanställd och har en tillsvidareanställning i sikte är det inte självklart att protestera eller hävda sina rättigheter gentemot chefen. Ett stort ansvar läggs i praktiken på den enskilde trots att arbetsmiljöansvaret är arbetsgivarens.

Det är egentligen inte någon marginaliserad grupp i samhället, eller ens på arbetsmarknaden, vi pratar om. Befolkningsstudien från 2009 visade att 48 procent av alla svenskar var engagerade i ideellt arbete. Totalt utfördes cirka 400 000 års heltidsarbeten på ideell basis varje år. Andra mått på den ideella sektorns storlek ger en rapport från KPMG från december 2011 som menar att det finns 61 000 heltidsanställda fördelade på 211 000 icke-vinstdrivande organisationer. Totalt omfattas 25 miljoner medlemmar, varav 934 000 också arbetar ideellt. Otroliga siffror!

Även i ideell sektor finns arbetsgivare som inte tecknat kollektivavtal. Många av dem glömmer bort eller struntar i att göra pensionsavsättningar för sina anställda. Jag har ingen siffra på hur vanligt detta är i just ideell sektor, men mina kollegor och jag stöter på det alldeles för ofta. AMF lyfter i en ny rapport fram att andelen anställda som inte omfattas av kollektivavtal ökat på svensk arbetsmarknad, från 7 procent år 2005 till 11 procent år 2012.Det gör att en halvmiljon svenskar som är anställda i företag och organisationer utan kollektivavtal riskerar stå utan kollektivavtalad tjänstepension när den dagen kommer. Du är väl inte en av dem?

Här har landets fackliga organisationer tillsammans med arbetsgivarorganisationerna ett stort ansvar för att förklara nyttan med organisering, kollektivavtal och goda villkor. Goda villkor skapar trygghet, stabilitet och långsiktighet. Det gynnar den ideella sektorn. Det gynnar även samhället i stort.

Dela det här

Daniel Hjalmarsson

Daniel Hjalmarsson är ombudsman på Akademikerförbundet SSR

Detta inlägg är publicerat i Blogg och taggat , , , . Bokmärk permalänken. Kommentarer är avstängda, men du kan lämna en trackback: Trackback URL.

En Trackback





  • Vårt nyhetsbrev

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

    • 2018
    • 2017
    • 2016
    • 2015
    • 2014
    • 2013
    • 2012
  • Nyheter från Trinambai





  • Taggar

  • Follow on Bloglovin