Förankra föreningens värdegrund

Hur vet jag att värdegrunden genomsyras av hela föreningen? Den frågan tycker jag är svår att svara på. Vad har vi ens för värdegrund i föreningen och hur vet jag att den följs?

Värdegrund i sig är, enligt mig, dessutom ett ganska flummigt ord. Därför vill jag med detta inlägg ge några exempel på hur ni kan göra begreppet ”Värdegrund” mer konkret och hur ni kan jobba för att denna sen ska genomsyra hela föreningen.

Om ni inte redan gjort det, skapa en tydlig värdegrund utifrån vad ni som förening tycker är viktigt. Ställ er exempelvis frågor som:

  • Vad står just vår förening för?
  • Hur tycker vi att medlemmarna ska bete sig mot varandra?
  • Varför ska en välja just vår förening?

Skriv ner det ni kommer fram till så tydligt, enkelt och kortfattat som möjligt.

Sprid sen dessa ord i alla kanaler ni kan. Lägg upp värdegrunden på hemsidan, sätt den som ett fastnålat inlägg på facebooksidan, mejla ut den till alla föräldrar och ledare i början på varje termin, sätt upp den i klubbhuset/på kansliet osv…

Sätt ämnet värdegrund på agendan på styrelsemöten. Jag tror att värdegrunden har svårt att synas i övriga led om inte styrelsen själva jobbar med ämnet på sina möten.

Diskutera värdegrunden med ledarna, varje chans du får! Ett exempel är att ordna kick offer inför varje termin och samla ledarna för att diskutera igenom ett visst ämne som rör just er värdegrund. Det kan exempelvis handla om:

  • Vilka trygghetsregler vill vi ha på våra träningar?
  • Hur är vi ledare goda förebilder?
  • Hur skapar vi en bättre sammanhållning i gruppen?
  • Vad gör vi för att respektera de aktivas personliga integritet?
  • Hur gör vi de aktiva delaktiga i de beslut som rör dem själva och deras träning?

Skapa en handlingsplan för mobbning och kränkningar. Håll handlingsplanen kort och enkel så att alla i föreningen kan komma ihåg den.

Jobba förebyggande mot kränkningar och andra oönskade beteenden genom att exempelvis göra samarbetsövningar och aktiviteter utanför träningstid. Få de aktiva att lära känna varandra bättre där de även skapar en tillit till varandra.

Var en synlig styrelse. Det ska vara en självklarhet för både aktiva, föräldrar och ledare att vända sig till en styrelsemedlem om frågor eller problem dyker upp. Ni kan exempelvis besöka träningar, finnas representerade på föräldramöten eller vara med på ledarnas kick off.

I den förening jag själv är ordförande i har vi tagit fram en värdegrund med tillhörande fem värdeord. Ett av dessa ord är delaktighet. En ledare sa en gång till mig på en kick off:

”Det är så himla härligt att vara i den här föreningen. För jag vet att om jag vill så kan jag få sitta i styrelsen. Jag vet också att om jag har en idé så kan jag få stöd för att förverkliga den.”

För mig blev detta ett kvitto på att känslan av delaktighet har nått från styrelsen ner till ledarna. Därmed inte sagt att vi är ”klara” med att jobba med vår värdegrund. Detta behöver fortsätta lyftas, diskuteras, spridas och framförallt utvecklas. Alltid.

Jessica Pettersson

Jessica Pettersson driver företaget FöreningsKraft där hon handfast hjälper styrelser i idrottsföreningar med det de själva inte hinner med idag. Hon har även själv en gedigen bakgrund inom idrottsrörelsen, både som aktiv, ledare och ordförande.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Demokrati och delaktighet ska vara en självklarhet inom idrotten

Häromdagen fick jag nys om en rapport från Centrum för idrottsforskning (CIF) som visar att aktiva inom idrottsföreningar inte får lära sig demokrati och delaktighet. Jag som själv funnit mitt sammanhang inom idrottsvärlden sedan fyra års ålder hade svårt att ta till mig detta påstående. Jag tycker nämligen att jag själv har lärt mig om demokrati och delaktighet genom alla mina år inom idrottsrörelsen, men hur har jag lärt mig det? Och när fick jag upp ögonen för det här med demokrati inom idrottens värld?

Rapporten – ”Vem håller i klubban”

För att reflektera vidare kring detta behövde jag läsa hela rapporten, som för övrigt heter Vem håller i klubban – om demokrati och delaktighet i idrottsföreningar. Sagt och gjort och efter att ha läst den fick jag bland annat veta att endast tolv procent av idrottsföreningars medlemmar är involverade i föreningens demokratiska processer såsom styrelsemöten, utskott, kommittéer, årsmöten m.m. Jag fick även läsa om att endast 25 procent av idrottsföreningarna i den här undersökningen hade styrelseledamöter under 25 år.

Mitt liv som aktiv idrottare

Hur var det då när jag själv var yngre och aktiv idrottare? Nej jag satt inte i styrelsen i min idrottsförening och nej, jag gick aldrig på årsmöten. Jag kan inte ens minnas att jag blev tillfrågad att gå. Men hade jag svarat ja om jag väl fick frågan? Ja, kanske. Men då jag aldrig fick frågan kanske jag heller inte lärde mig så mycket om demokratiska processer inom idrottsrörelsen förrän jag, för ungefär fem år sedan, var med och startade en egen idrottsförening?

Demokrati och delaktighet – Hur ser det ut idag?

Idag sitter jag som ordförande i samma förening som jag var med och startade och jag lär mig mer och mer om demokrati och delaktighet varje dag. Men hur ser det ut för de aktiva idag i min egen förening? Vi har ingen under 25 år som sitter med i styrelsen och vi har inga utskott eller liknande. Dessutom är uppslutningen på våra årsmöten otroligt låg. Betyder det då att de aktiva i vår förening inte lär sig om demokrati och inte känner sig delaktiga i föreningen? Nej det gör det förstås inte. Rapporten jag läste poängterar att föreningar kan ha andra typer av kanaler än styrelsemöten, årsmöten, kommittéer och utskott där medlemmarna får inflytande och får uttrycka sina åsikter.

Ett exempel handlar om att vi gör utvärderingar med våra aktiva. När vi var en mindre förening gick en representant från styrelsen ut på träningarna och intervjuade de barn som ville delta. Idag använder vi oss av enkäter istället. När frågorna är ställda och besvarade sammanställs de och diskuteras på styrelsemöten.

Ett annat exempel som handlar om att involvera unga i vår idrottsförening är att tidigt erbjuda dem att bli ledare. Redan vid tolv års ålder får de frågan om att bli lärling i en grupp med yngre aktiva. Som lärling får de utbildning, både extern och intern, samt en mentor som stöttar dem i deras ledarskap. 

Demokrati och delaktighet – Vad kan vi förbättra?

Hur kan vi få de aktiva än mer delaktiga i föreningen och få dem att förstå och känna att de kan påverka? Det finns förstås många förslag på detta och jag vill avsluta mitt inlägg med att nämna några av dem.

Jag är ett stort fan av de utvärderingar vi gör i föreningen, både med föräldrar, ledare och aktiva. Men tyvärr har i dagsläget de aktiva inte fått någon återkoppling. Visst, ledarna får veta vad de aktiva har svarat och de kan ju påverka de aktivas trivsel. Dock kan de aktiva själva också påverka gruppens stämning. Därför borde det vara en självklarhet att även återkoppla direkt till dem vilket är något jag kommer ta med mig inför nästa utvärdering.

Tanken med lärlingsprogrammet i föreningen är såklart att skapa engagerade ledare som stannar länge i föreningen för att de trivs och utvecklas. MEN det vi kan jobba mer på är att få dem intresserade av demokratiska processer för att så småningom förhoppningsvis få in dem i styrelsen. Rapporten från CIF lyfter fram unga ledamöter som har börjat få frågor om styrelsen från sina träningskompisar och intresse för styrelsefrågor växte bland de aktiva om de själva såg någon i sin egen ålder i styrelsen. Och för att detta ska bli verklighet måste vi, som alltid, börja med att ställa frågan.

Jessica Pettersson

Jessica Pettersson driver företaget FöreningsKraft där hon handfast hjälper styrelser i idrottsföreningar med det de själva inte hinner med idag. Hon har även själv en gedigen bakgrund inom idrottsrörelsen, både som aktiv, ledare och ordförande.

Publicerat i Blogg | Taggat , , | Stängt för kommentarer
  • Böcker för ideella föreningar

    Böcker för ideella föreningar

Stor inspiration från en liten källa

Nyligen deltog jag i ett medlemsmöte hos en förening som kan klassificeras som liten. I en nystartad förening utan anställda eller arvoderade axlas all arbete av ideella. Jag visste sedan tidigare att föreningen var utan någon större hierarkisk struktur och att medlemmarna arbetade på ett prestigelöst sätt. Jag hade inga specifika förväntningar inför mötet men blev ändå både förvånad och inspirerad.

En ledamot gick igenom deras omfattande verksamhet och imponerande resultat, vilka föreningen lyckades åstadkomma med minimala resurser och enorm engagemang från en relativt liten medlemskår. Slutligen presenterade ledamoten ett överskott i budgeten och jag satt och undrade med vidöppna ögon hur en förening men så lite pengar och så mycket verksamhet kan ha ett överskott?

Mötet hölls i en lånad lokal och föreningen visade upp under kvällen en rad kreativa lösningar på aktiviteter vilka föddes utifrån brist på resurser. Det är inte en myt att en högre nivå av kreativitet korrelerar med avsaknad av resurser. Vi känner alla till att stora konstnärer producerade sina bästa verk när de var fattiga. Samma regel gäller många gånger inom föreningslivet. Tillgång till större summor riskerar att medföra arrogans och frånvaro av kreativa sparsamma lösningar medan brist på medel får kreativiteten att flöda i ett brett spektrum av billiga eller kostnadsminimala aktiviteter.

Under mötets presentation och diskussion upptäckte jag även en genomgående effektivitet i deras arbetssätt. När jag frågade vad effektiviteten beror på fick jag höra att det handlar om korta beslutsfattande processer. Det går snabbt. Saker och ting tar inte lång tid för att en inte behöver vänta i flera veckor på ett beslut.

Vi som är engagerade eller yrkesverksamma inom större föreningar kan ibland behöva titta på hur en liten förening lever och överlever. Stor inspiration till effektivitet och kreativitet kan komma från en liten källa.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Att leda i förändring

Nya tider ställer nya krav och utmaningar vilka leder till behov av långsiktiga förändringar. När organisationen befinner sig i en förändringsfas krävs det en tydlig och sammanhållande ledarskapsstil som kan förena det gamla med det nya på ett balanserat sätt. Många gånger behöver det förvaltas och utvecklas samtidigt. Det som är tryggt och fungerande behöver bevaras och det nya innovativa behöver släppas in och implementeras. En pågående organisationsförändring är en process som kräver alkemiskt förhållningssätt och diplomati.

Snabba förändringar riskerar att upplevas som chockartade och även avvisas om dessa inte förklaras, förankras och anpassas till behoven. Ledaren behöver därför lyssna noga på det som efterfrågas och betrakta hur förändringen tas emot. Det händer att organisationer tappar några på vägen när förändringar initieras och genomförs. Av olika anledningar väljer vissa medlemmar, ideella eller anställda att lämna. Flexibelt och uthålligt ledarskap efterfrågas lika mycket som en dos av försiktighet och lyhördhet.

Att hålla fast vid en riktning kan vara lika viktigt som att våga omvärdera och tänka om kring vissa frågor. En trygg ledare måste kunna avväga till vilken grad riktningen ska hållas och när det är dags att stanna till, backa eller tänka om. Processen rör sig bättre framåt om justeringar och ändringar tas tillvara i god tid. Viktiga beslut och bedömningar bör med fördel grundas och fattas utifrån ett gediget underlag.

En ledare i förändring har tydliga ramar som leder framåt samtidigt som en är öppen för nya vägar och förslag. Ett sammanhållande perspektiv blandar, omfamnar, sorterar och prioriterar för att uppnå en mjuk övergång. Förändringar ska varken tvingas på eller kastas över organisationen som en kraftfull orkan. Förändringsarbetet behöver introduceras och kommuniceras på ett smidigt sätt för att kunna svepa över organisationen som en bris. Den nya vinden som blåser behöver upplevas som måttlig, behaglig och frisk.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

En gissningslek

Tiden går fort när en har roligt. Det känns som att jag började på min doktorandtjänst i pedagogik igår, ändå har jag hunnit vara på institutionen i fem veckor. Jag har lärt mig de oskrivna reglerna i personalrummet, jag har skaffat ett gäng växter till mitt tjänsterum (de trivs utmärkt) och framförallt har jag kommit igång med min avhandling om lärande i ideella organisationer i ett historiskt perspektiv.

Det är väldigt roligt att få möjlighet att kunna gräva ner sig i det svenska civilsamhällets historia. Givetvis är det alldeles för tidigt för att komma med några resultat, men jag ska ändå bjuda på ett intressant citat som jag hittade i en statlig utredning:

”Många organisationer är otillräckliga i det lokala basarbetet. Föreningsledare och funktionärer, som är verksamma både lokalt och i riksorganisationerna, menar att det är tid för föreningssverige att vara självkritiskt: Har organisationerna i sin iver att ge stöd och uppmuntran till de lokala föreningarna startat så många centrala kampanjer att spontana initiativ hämnas? Har organisationerna – för att motsvara statliga organs förväntningar på ansökningar och redovisningar, byggt upp avancerade administrationer, som är svåra att överblicka för enskilda medlemmar?”

Och det fortsätter på samma spår:

”Ändå tycks riksorganisationernas insatser för den lokala föreningsverksamheten ofta vara otillräckliga. Brister finns i utbildning i att initiera, fånga upp och föra vidare nya pedagogiska metoder och skojiga, spännande verksamhetstips. Många av föreningarnas nuvarande lokala funktionärer, liksom tänkbara blivande föreningsledare, går miste om det stöd och den inspiration som är nödvändig för verksamhetens utveckling.”

När tror du att det här är skrivet? Fundera en stund, sedan kan du få svaret genom att följa den här länken. (själva citatet är på sidan 423).

Vad tycker du, hur ser det ut idag?

Niklas Hill

Niklas Hill är doktorand i pedagogik med fokus på lärande i ideella organisationer. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai. Niklas har startat Förening för alla med målet att inspirera fler till ett engagemang i civilsamhället.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Dags att lämna plats?

För att någon ska kunna ta plats i en styrelse behöver någon annan lämna plats. Det är inte ovanligt att vissa personer sitter år in och år ut utan att ens reflektera över att det kanske är dags att lämna sitt uppdrag. Hur vet vi när det är dags att lämna plats? Varför ska vi överhuvudtaget lämna plats?

Det är dags för en ordförande att lämna plats när det brister i ledarskapet och förtroendet är lågt. Det är dags att kliva av när föreningen rör sig i fel riktning, djupa splittringar uppstår och när långsiktiga mål inte förverkligas. Det är dags för en ledamot att lämna plats när styrelsen är i behov av nya perspektiv och innovation. Nya människor innebär nya idéer, nya arbetssätt och nya vägar framåt. Det var inte alltid bättre förr men det kan bli bättre med nya krafter i framtiden.

Det är dags att lämna plats när du har efter många år slutat utvecklas och växa. När hälsan sviker, när tiden inte räcker till eller när du har tappat motivationen och drivkraften. Det är dags att lämna plats den dagen du blir passiv och slutar bidra. Det är dags att lämna plats när du känner att du är färdig men väljer att stanna ett tag till. Det är dags att försvinna när du har lämnat tillräckligt med avtryck och när det helt enkelt är good enough.

Alla dessa scenarier kräver en helhetsbild, reflektion och självinsikt. Det är inte alla som har tillräckligt med självinsikt eller förmågan att se helheten. Ibland ser vi det som vi vill se och vårt ego står i vägen och blockerar. Föreningar behöver därför aktivt förhindra stagnation och främja förnyelse genom att sätta en tidsgräns för hur länge en person kan inneha en förtroendepost. Regeneration och människoflöde kräver med andra ord reglering och avgränsning. För att någon ska kunna ta plats behöver någon annan veta när det är dags att lämna plats.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Hurra, jag är folkbildningsforskare!

Idag är min första arbetsdag som doktorand i pedagogik på Stockholms universitet. De kommande fem åren kommer jag forska om lärande i ideella organisationer. Det är någonting som jag har sysslat med ett bra tag och jag har länge velat gå mer på djupet. Nu får jag chansen till det, så det är väldigt roligt att sätta igång.

Bokförlaget Trinambai kommer så klart finnas kvar, jag har ändå byggt upp det under åtta års tid. Men jag ska doktorera på heltid, så jag har sett till att omstrukturera verksamheten för att kunna rulla på utan mig. Det är lite läskigt att släppa taget, men det ska nog gå bra.

Mitt avhandlingsprojekt handlar om det som händer mellan raderna i föreningshandböcker. Genom att undersöka utbildningsmaterial från civilsamhället vill jag synliggöra både pedagogiska och ideologiska utvecklingstendenser – tendenser som både utmanar och utvecklar den svenska folkrörelsetraditionen. Forskningen syftar även till att skapa en djupare förståelse av medlemmens komplexa relation till föreningen i spänningsfältet mellan engagemang och organisering.

Jag kommer blogga om min forskning allteftersom den fortskrider. Men nu hinner jag inte skriva mer, för nu behöver jag fixa nycklar, passerkort och annat som en gör första dagen på jobbet.

Niklas Hill

Niklas Hill är doktorand i pedagogik med fokus på lärande i ideella organisationer. Han är även grundare till bokförlaget Trinambai. Niklas har startat Förening för alla med målet att inspirera fler till ett engagemang i civilsamhället.

Publicerat i Blogg | Taggat , | Stängt för kommentarer

Den nya demokratiskolan

18

Många barn- och ungdomsorganisationer kallar sig demokratiskolor. Andra föreningar också för den delen. Men hur pedagogiska är dessa skolor, egentligen?

Inom Förbundet Vi Unga lyftes denna fråga i projektet Mod att Mäta. Där undersöktes hinder för engagemang kopplat till en rad olika maktordningar. Till exempel hur ens socioekonomiska status kan påverka möjligheten att vara med på ett läger eller hur trappor kan göra att personer rent fysiskt inte tar sig in i föreningslokalen.

Många påpekade att årsmötet var klurigt. Speciellt för unga medlemmar. Detta ringades även in som en större nöt att knäcka. Är det möjligt att hålla årsmöten på nya sätt? Får man göra det?

Några år gick och ett nytt projekt, Bestämma Trots Ålder, fick i uppdrag att ta fram en lösning. Resultatet blev hemsidan www.bestämmatrotsålder.se, fylld med verktyg för roligare och mer rättvisa årsmöten. Där går det även att läsa boken Maxa mötet.

Vilka är lärdomarna från denna process? Istället för att medlemmar ska anpassa sig efter organisationen röstar vi för att organisationen ska anpassa sig efter medlemmarna. Om det går att vara medlem som 6-åring bör årsmötet hållas på ett sätt där 6-åringar har en chans att förstå och påverka. En annan lärdom är att det är handlingarna det hänger på, det räcker inte med fina visioner eller värdegrunder. I den andan bjuds här på förslag till handling.

 

Fem tips för roligare och mer rättvisa årsmöten

  • Använd enkla ord – till exempel ”pausa” istället för ”ajournera”
  • Håll en mötesutbildning – förklara vem som gör vad under mötet, vad som bestäms och hur det görs
  • Utgå från att alla inte kan läsa och skriva – läs till exempel upp möteshandlingar och ha någon utomstående som kan hjälpa till att skriva förslag
  • Minska ner på debatten och satsa istället på samtal – använd metoder som uppmuntrar alla att formulera sin åsikt
  • Prata om årsmötet året om – påminn om vilka beslut som togs och koppla ihop dessa med verksamheten

 

Personligen vet jag att det här gör skillnad för många fler. Jag var på mitt första årsmöte som 22-åring och förvirringen var total. Tänk vad mycket engagemang och utveckling det finns potential för, bara vi förnyar oss lite.

Jill Johansson Vennelin

Jill Johansson Vennelin är projektledare för Bestämma Trots Ålder på Förbundet Vi Unga.

Publicerat i Blogg | Taggat , , , , | Stängt för kommentarer

Ny lag tvingar föreningar skärpa hanteringen av personuppgifter

Om ett år träder EU:s dataskyddsförordning i kraft. Det kommer innebära en stor omställning för många organisationer.

Två människor byggda av ettor och nollor

En ny lag från EU kräver att föreningar, företag och myndigheter skärper sin hantering av personuppgifter. Enligt både EU-rätten och Europakonventionen är den personliga integriteten och skyddet för personuppgifter grundläggande mänskliga rättigheter som är lika skyddsvärda som yttrandefriheten. Den omvälvande teknikutvecklingen och dramatiskt ökade insamlingen av personuppgifter kräver en kraftfull lag för att effektivt kunna skydda dessa rättigheter.

När EU:s dataskyddsförordning (GDPR, General Data Protection Regulation) träder i kraft den 25 maj 2018 innebär det en stor omställning för många organisationer. GDPR gör att individen får fler och starkare rättigheter medan alla som behandlar personuppgifter får fler skyldigheter. I detta inlägg berörs några av dessa krav. Det högsta straffet för brott mot GDPR är 20 miljoner euro eller fyra procent av global omsättning beroende på vilket som är högst.

Det märks att lagstiftarens avsikt var att ge lagen tillräckliga muskler för att även påverka multinationella företag som Google och Facebook. Lagen tar liten hänsyn till civilsamhällets speciella förutsättningar. I en debattartikel i Norrtäljetidningen skriver två riksdagsledamöter och ordföranden för Svenskt Friluftsliv att EU:s dataskyddsförordning är ett stort hot mot de ideella föreningarna. Dessvärre delar jag debattörernas oro över att ideella föreningar inte fått något undantag från de höga straffbeloppen och vad som kommer hända om deras överträdelser kommer att straffas lika hårt som när vinstdrivande företag bryter mot lagen. Precis som debattörerna tror jag att att många föreningar saknar medel för att utbilda sig i hur de ska följa lagen.

Den nya lagen syftar till att säkerställa en fungerande modern ekonomi i ett digitalt samhälle genom att privatpersoner ges tillräckliga garantier för att deras personuppgifter inte missbrukas när de hanteras av organisationer, företag och myndigheter.  Genom att lagen ännu tydligare anger att individen i princip äger sina personuppgifter och att organisationer endast får behandla uppgifter om en person med stöd av en rättslig grund och endast när det är nödvändigt (juridisk bedömningsfråga) flyttas makten tillbaka till individen. I det stora hela är det en mycket välkommen utveckling som i alla fall minskar risken för att individer far illa när det blir allt vanligare med avancerad teknik för profilering och automatiskt beslutsfattande.

Det är viktigt att påpeka att all databehandling av personuppgifter kommer omfattas av lagen. När missbruksregeln i dagens personuppgiftslag försvinner innebär det att även behandling av ostrukturerade data räknas som personuppgifter. Tröskeln är väldigt låg: All information som direkt eller indirekt kan identifiera en fysisk person är personuppgifter. Således kommer det i många fall räcka med att en persons namn nämns i ett sms, Worddokument eller i ett mejl och att den informationen kan härledas till en bestämd fysisk person för att det ska anses som behandling av personuppgifter.

GDPR förutsätter att organisationer arbetar riskbaserat. Skyddsnivån ska vara lämplig bland annat i förhållande till databehandlingens risker för den registrerade personens fri- och rättigheter. I synnerhet om den registrerade kan utsättas för diskriminering, skadat anseende, betydande ekonomiska och sociala nackdelar, identitetskapning, bedrägeri m.m. Om föreningen HIV-Sveriges medlemsregister kommer i fel händer och publiceras på internet är risken för att enskilda lider skada sannolikt mycket större än om samma sak drabbar en innebandyförening.

Alla organisationer blir skyldiga att inom 72 timmar rapportera till Datainspektionen om det uppstår en säkerhetsincident som riskerar fysiska personers rättigheter och friheter. Ni måste ha rutiner på plats för detta och kan bli skyldiga att informera de drabbade.

Lagen definierar en viss sorts personuppgifter som känsliga. Till exempel uppgifter om en persons hälsa (inbegripet funktionsnedsättning), religiös, politisk eller filosofisk övertygelse, etnicitet, fackligt medlemskap m.m. Sådana uppgifter får i princip bara behandlas med den registrerades samtycke.

En annan fallgrop att se upp för är att användandet av populära molntjänster som Google Forms, Google Docs, Dropbox, Onedrive, Evernote, Trello, Droptask etc. i många fall innebär överföring av personuppgifter till tredje land (USA räknas som tredje land). När personuppgifter överförs till tredjeland måste den registrerade informeras om detta. Sådan överföring är dessutom bara tillåten om landet eller företaget som personuppgifterna överförs till anses ha en adekvat skyddsnivå eller om ni som organisation vidtagit lämpliga skyddsåtgärder. Ni förväntas ha koll på detta.

Det är viktigt att som förening sätta sig in i vad den nya lagen kommer innebära. Glädjande nog har frågan börjat uppmärksammas. Ett hett tips är att så snart som möjligt börja kartlägga hur ni hanterar personuppgifter.

Kave Noori

Kave Noori är intresserad av mänskliga rättigheter, IT och juridik. Han har studerat offentlig rätt samt varit anställd och förtroendevald i den ideella sektorn. Nyligen gick han en kurs om GDPR. Han är suppleant i Unga Hörselskadades styrelse och studerar på juristprogrammet.

Publicerat i Blogg | Taggat , , , | Stängt för kommentarer

Att dela och fördela

Många styrelser möter utmaningar kring arbetsfördelningen. Det är inte ovanligt att en eller två personer bär på hela arbetsbördan medan andra deltar passivt i styrelsearbetet. Den typen av ojämn arbetsfördelning resulterar i utbrändhet samtidigt som den motverkar långsiktighet och släcker engagemang.

Tydligt uppdrag och rollbeskrivning leder inte alltid per automatik till tydlig och balanserad arbetsfördelning. Ordföranden behöver därför kunna delegera utifrån intresse och förmåga. Hen behöver också tro på att alla i styrelsen vill och kan ta sitt ansvar. Att dela och fördela arbetsuppgifterna gör att arbetsbördan jämnas ut medan engagemanget bland ledamöterna hålls vid liv. Det är viktigt med uppdrag som en brinner för och som ger energi.

Att dela och fördela kräver förberedelser i form av inventering. Vem gör vad? Vilken kompetens kan jag bidra med? Vilka hjärtefrågor har jag? På vilket sätt kan jag göra bästa nytta? Hur kan jag konkret bidra till att utveckla organisationen? Uppdraget blir mera meningsfullt när varje ledamot finner och får en lämplig arbetsuppgift att fokusera på.

Att dela och fördela innebär inte att alla uppgifter ska smetas ut. När ansvaret kring en uppgift hamnar på alla i styrelsen blir det oftast inte gjort. Det som händer är att uppgiften hamnar mellan stolarna och allas ansvar blir ingens ansvar. Vi bör och ska kunna hjälpas åt men en person rekommenderas ta övergripande ansvar. Det är enklare att utkräva planering, genomförande och återkoppling när varje arbetsuppgift har en huvudansvarig. Fördelning av styrelsearbetet kan också göras med hjälp av olika arbetsgrupper vilka speglar ledamöternas kompetens och intressen.

Att dela och fördela är nödvändigt för ett fungerande styrelsearbete. En balanserad och individuellt anpassad arbetsfördelning leder till kollektiv effektivitet och vital verksamhet.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Taggat | Stängt för kommentarer




  • Vårt nyhetsbrev

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

    • 2018
    • 2017
    • 2016
    • 2015
    • 2014
    • 2013
    • 2012
  • Nyheter från Trinambai





  • Taggar

  • Follow on Bloglovin