Stötta föreningslivet – minska ungdomsarbetslösheten!

Förra året lyssnade jag på ett föredrag av forskaren Peter Håkansson under mångfaldsveckan HELA Landskrona. Han har forskat på ungdomsarbetslöshet. Den vanligaste metoden för ungdomar att hitta ett arbete är genom släkt och vänner. Den metoden är framför allt viktig för dem som saknar högre utbildning. För dem som inte matchar de formella kraven i rekryteringsannonser, till exempel genom att de saknar högre utbildning eller arbetslivserfarenhet, är det nämligen svårt att hitta jobb genom kanaler som Arbetsförmedlingen. Dessa personer är ofta ungdomar. När arbetslösheten är hög är ungdomar särskilt utsatta eftersom konkurrensen om jobben är högre. Då blir det alltså ännu svårare för dem. ”När Arbetsförmedlingen borde fungera som bäst fungerar den som sämst”, säger Peter Håkansson.

Släkt och vänner är alltså den vanligaste metoden för ungdomar att hitta ett arbete. Här kommer Peter Håkansson in på föreningar. Genom att vara aktiv i en förening kan ungdomen få kontakter. Hen kanske träffar en föreningskompis som arbetar på en firma som vill anställa? Eller kanske någon i föreningen har en bekant som hen kan introducera sin föreningskompis för? Att anställa någon innebär alltid en risk och arbetsgivare föredrar ofta att rekrytera någon som de känner till, som har visat sig vara ansvarstagande och trevlig eller som någon de litar på har rekommenderat. Att ha kontakter är oerhört viktigt för att hitta ett jobb utanför de formella kanalerna. Vissa har redan gott om kontakter genom till exempel sina föräldrar. Alla har inte det. För dessa personer kan en förening vara fullständigt avgörande för om hen är arbetslös eller inte.

Hur stor skillnad pratar vi om? ”För en person 18-24 år minskar sannolikheten med ca 80 % att vara arbetslös om personen är medlem i en eller flera föreningar jämfört med att inte vara det”, skriver Peter Håkansson (sidan 85 i rapporten).

Jag har arbetat en hel del med kommuner som vill utveckla det lokala föreningslivet. Till exempel har jag varit i Gislaveds kommun under deras Demokrativecka. Jag föreläste och ledde diskussioner om vad det är för skillnad mellan medlemmar och kunder. Deltagarna var ungdomar i kommunen som var intresserade av att starta en förening. Jag har även varit i Lunds kommun. De bjöd in aktiva från alla ungdomsorganisationer som finns i Fritidsförvaltningens register. Tillsammans fick ungdomarna delta i en workshop om medlemsarbete, rekrytering och inkludering.

Föreningar leder till så mycket positivt i samhället. Människor blir delaktiga i en gemenskap, har roligt och kämpar för det som känns viktigt för dem. Det var uppenbart både i Gislaved och Lund: deltagarna brinner för frågorna de är intresserade av och nyfikenheten och engagemanget är stort. Föreningar kan fungera som demokratiskolor där människor lär sig att komma överens och påverka. Håkanssons forskning visar att föreningar även är viktiga ur ett ekonomiskt perspektiv, såväl samhällsekonomiskt som privatekonomiskt. Medlemskap i en förening kan vara fullständigt avgörande för om en individ går arbetslös eller inte. Det är en oerhört stor och viktig effekt.

Jag hoppas att vi framöver får se fler kommunala initiativ i stil med Demokrativeckan i Gislaved och workshopen i Lund. Kommuner gör klokt i att underlätta för medborgare att driva föreningar. Att som kommun arbeta aktivt för att stötta föreningslivet är rent ut sagt – mot bakgrund av Peter Håkanssons forskning – ett genidrag.

Om du vill veta mer kan du läsa hela rapporten Ungdomsarbetslösheten – om övergångsregimer, institutionell förändring och socialt kapital.

Charlotte Ovesson

Charlotte är processledare på Trinambai och redaktören bakom boken Starka tillsammans: tjugoen nulägesbilder av civilsamhället. Hon är ordförande för branschorganisationen Mångfaldsföretagarna.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Relevanta om tio år?

Det är inte ovanligt att organisationer som har funnits länge undrar om de kommer att förbli relevanta om några decennier framöver. Frågan om relevans handlar i grund och botten om föreningens ändamål men även om medlemsnyttan, engagemang och inkludering. Föreningen behöver inte befinna sig i kris för att undra över sin långsiktiga relevans, men om den gör det då kan det vara värt att fundera kring strategier och lösningar.

För att kunna främja långsiktighet och framtida överlevnad behöver en förening i kris renodla sitt ändamål. Föreningen behöver påminna om varför den finns. Vad är föreningens ändamål? På vilka nya sätt kan föreningen fokusera på sitt syfte? Hur hanterar föreningen samhällsutvecklingen? Vilka utmaningar finns det och hur bemöts dessa? Vilka politiska beslut påverkar föreningens riktning?

Alla som är medlemmar i en förening vet inte alltid varför de är medlemmar. Det är ibland otydligt vad medlemskapet innebär och medför för en enskild individ. Många kan undra vad som är meningen med medlemskapet men ändå betala medlemsavgiften. En förening som fruktar för sin existens behöver kommunicera och tydliggöra medlemsnyttan på olika sätt bland befintliga medlemmar. Föreningen bör även hitta sätt att attrahera nya målgrupper. Trinambais bok Medlemsmodellen förklarar på bästa sätt hur en förening kan rekrytera, aktivera och behålla medlemmar.

Föreningens överlevnad hänger samman med grader och former av engagemang. För att kunna öka relevansen behöver engagemanget öka och formerna variera. Med fördel kan föreningen börja erbjuda ett bredare spektrum av former för engagemang. Det behöver finnas former som är flexibla i sin utformning. Engagemanget bör alltid spegla föreningens ändamål.

Det är svårt att uppnå högre grader av engagemang utan inkludering. Därför är det viktigt med ett öppet klimat i föreningen och inkluderande strukturer. Boken Demokratimodellen visar hur föreningar kan arbeta med inkludering och mångfald på ett praktiskt sätt. Den betonar vikten av fungerande intern demokrati samt behovet av att prioritera jämlikhet och jämställdhet inom civilsamhället. Många föreningar vill inkludera fler men vet inte hur de ska gå tillväga. Föreningens relevans kan med andra ord revitaliseras om den röda tråden mellan ändamålet, medlemskapet, engagemanget och inkluderingen skapas och upprätthålls.  

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer
  • Böcker för ideella föreningar

    Böcker för ideella föreningar

Vänstra handen vice

När jag nyligen blev tvungen att avlägsna mig från styrelsen på grund av sjukdom klev vice ordföranden fram och ledde styrelsens arbete. Vice ordföranden tog med andra ord över ordförandeposten när jag som ordförande blev förhindrad. Det handlar om en viktig ersättarroll vilken i bästa av världar fungerar som ständigt stöd i styrelsearbetet.

Ordförande och vice ordförande behöver inte ha samma ansvarsområden i styrelsen eller arbeta med samma hjärtefrågor men det är positivt att det är en person som ordföranden kan rådfråga och förlita sig på. Denne behöver förstås också vara införstådd med ordförandes roll och praktiska uppgifter i föreningen.

Gemensamma resonemang, slutsatser och beslut är viktiga delar av det kollektiva samarbetet. En vice ordförande verkar inte i skuggan av en ordinarie ordförande utan vid sidan om. Denne ser till att styrelsen är stadig och att riktningen är i samklang med verksamhetsplanen. Tillsammans med resten av styrelsen behåller en vice ordförande stabilitet och trygghet i föreningen under tiden ordföranden är frånvarande.

Vi bör bära med oss att en styrelse kan falla utan en vice ordförande. Det kan till exempel inträffa om ordföranden avgår under årets gång och utan en vice kan det behövas ett extra årsmöte för att kunna rädda styrelsen. Det är vitalt för både föreningen och styrelsen att det finns en lämplig vice ordförande som samarbetar väl med ordföranden och ersätter denne när det behövs.  

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Vad vill du lära dig, och hur?

Jag tror på människors nyfikenhet. Jag tror också på att inte betrakta nyfikenhet så mycket som ett konstant personlighetsdrag utan snarare som en produkt av omständigheter. I min idealvärld är steget till att lära sig saker kort. Alla som är intresserade av att lära sig något vet vart de ska vända sig. Det finns något som passar dem. Kan alla människor hitta en studiecirkel, en förening, en podd, en dokumentär, en blogg, en bok eller något annat där de får lära sig något de är intresserade av på ett sätt som passar dem? Om de kan det får vi se hur nyfikenheten matas och växer. Om kunskapen inte finns tillgänglig finns en risk att nyfikenheten stagnerar: den tjänar ju ändå ingenting till.

Alla lär sig inte bäst genom att läsa eller lyssna. Vissa behöver göra saker fysiskt, till exempel spela rollspel. Finns det kvällskurser eller föreningar som passar dem? Om någon vill lära sig lite roliga baskunskaper om sociologi, växter, frimärken eller de senaste rönen inom rymdforskning, vart ska hen vända sig? Tänk att hen saknar högre utbildning och inte kan eller vill läsa akademiska texter.

Nyligen var jag på releasefest för boken [sek:s]. Författarna är med i RFSU Malmö och startade en studiecirkel för att skriva tillsammans. Det resulterade i [sek:s]: normkritiska erotiska noveller och dikter för unga människor. Boken innehåller en bred representation av sexuella identiteter och praktiker. Berättelserna visar även på vikten av samtycke och sexualupplysning finns inbakad i vissa texter. Det är den här typen av idéer jag vurmar för. Författarna ser ett behov av normkritisk erotik för unga. Vad gör de? Startar en studiecirkel och skriver en bok med skönlitterära berättelser. Nu kan unga människor utforska sin sexualitet och lära sig om sex genom en antologi med berättelser.

När det gäller nya sätt att lära sig och lära ut vill jag också lyfta fram vilka enorma möjligheter som bloggar och sociala medier innebär. De har öppnat upp för helt nya metoder att sprida och söka kunskap. Det finns massor av kunskap för den som vill lära sig om olika ämnen på olika sätt. Du kan lyssna på en podd eller läsa i en Facebookgrupp medan du sitter på tåget eller i väntrummet till tandläkaren.

För ett antal år sedan startade jag en blogg som heter Veckans vattenvarelse. Jag gillar vattenlevande djur och tyckte att det var roligt att söka information och lära mig mer om dem. Eftersom jag också gillar att skriva startade jag en blogg där jag presenterade ett vattenlevande djur i veckan. När jag startade bloggen trodde jag att mina följare på sin höjd skulle bestå av familj och nära vänner som förbarmar sig över mina udda intressen. Till min stora överraskning blev bloggen ganska stor. Nu är den tyvärr nedlagt på grund av tidsbrist. Kanske återupplivar jag den en dag.

Mitt favoritminne med Veckans vattenvarelse är när jag fick ett mail av ordföranden i en förening: ”Hej Charlotte! Läste din trevliga blogg och inlägget om ruda. Tänkte det kan vara kul för dig att veta att vi i vår förening vill återplantera ruda i en park där arten fanns från 1600-talet kanske fram till 1800-talet. Vi har nu en studiecirkel för att förbereda oss. Se även bifogade inbjudan till föredrag.”

Det som gör att det här mailet gjorde mig så glad är inte bara att mitt hjärta klappar för föreningar och folkbildning. En studiecirkel om rudor (en fisk, kanske inte den mest välkända) lät fantastiskt. Det som också gjorde just det här mailet speciellt var att jag genom Veckans vattenvarelse huvudsakligen hade förmedlat information: jag lärde människor om vattenvarelser. Men här fick jag en inbjudan till ett föredrag. Jag erbjöds möjligheten att själv lära mig mer. Jag blev i praktiken inbjuden till en gemenskap där jag kunde träffa andra människor med liknande intressen. Vi skulle kunna lära av och utveckla varandra.

Det här är mitt ideal vad gäller folkbildning: att människor möts och tillsammans lär sig något.

Nu driver jag ett Instagramkonto och en Facebooksida om statistik. Utöver vattenvarelser är statistik ett av mina nördområden. Jag ser så mycket missvisande och direkt felaktig statistik i nyheter, politiska debatter, reklam och andra sammanhang. På Instagram och Facebook visar jag upp exempel på statistik som används fel, förklarar var felet ligger, och tar också upp allmänna fakta om hur statistik fungerar och hur vi kan luras med den. Att detta ska göras på ett roligt och lättillgängligt sätt är självklart för mig. Inga förkunskaper om statistisk teori krävs.

Mitt mål är att dessa konton ska utvecklas till forum där människor kan diskutera statistik och skicka in tips och idéer. Jag vill föra samtal om statistik och statistikanvändning med människor som är intresserade och nyfikna på statistik. Vad vill de lära sig? Är bilder och text det bästa sättet för dem att lära sig detta, eller vill de ha något annat? Vill de vara med och utforma detta? Vilka exempel är roliga? Har de själva sett några bra och pedagogiska exempel? Vill de berätta om ett tillfälle när de själva blev lurade av statistik? Dessa samtal kan föras både på sociala medier och vid fysiska träffar. En studiecirkel där vi tillsammans diskuterar exempel på hur statistik används? Där nyfiken allmänhet och människor som på olika sätt kommer i kontakt med statistik i sin yrkesroll eller ett uppdrag (politiker, journalister, aktiva i fackförbund) får lära sig tillsammans? För mig låter det fantastiskt.

Tyvärr blev det ingen inplantering av rudor i parken. I studiecirkeln var de mycket entusiastiska, men det visade sig att det finns rödlistade ödlor i parken och att rudorna skulle förstöra beståndet. Jag vill tro att föreningen ändå fick ut något av sin studiecirkel. Gemenskapen, de roliga stunderna och de nya kunskaperna de skaffat tillsammans har ju ett värde i sig, även om det inte blev några rudor.

Charlotte Ovesson

Charlotte är processledare på Trinambai och redaktören bakom boken Starka tillsammans: tjugoen nulägesbilder av civilsamhället. Hon är ordförande för branschorganisationen Mångfaldsföretagarna.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

En modern ledare

Det är oftast lätt att känna igen en omodern ledare. En röd lampa lyser när vi ser en pratkvarn med stort ego, auktoritativ ledarskapsstil och avstängd hörsel. Inom den ideella sektorn efterfrågas modernt ledarskap för att vi arbetar med ideellt aktiva inom en demokratiskt styrd verksamhet vilken kräver flexibelt förhållningssätt och situationsanpassat ledarskap.

Vilka egenskaper kännetecknar en modern ledare? Vilken profil pratar vi om?

Förutom en hög grad av lyhördhet och deltagande ledarskapsstil är en modern ledare utomstående kommunikatör som kommunicerar detaljerat och informerar tydligt. En nutida ledare fattar beslut som styrs av intellekt, logik och analys, inte ens ego.

Den moderna ledaren är empatisk med en intuitiv förmåga att känna av situationer och personer. Hen bygger relationer och ser detaljer såväl som helheten. Dagens ledare styr framåt och visar vägen utan att vara kontrollerande. Personen är en samvetsgrann visionär som tar ansvar och på ett effektivt sätt främjar andras integrerad inre motivation.

En modern ledare uppvisar en känsla för service och kan vara prestigelös när det behövs. Modernt ledarskap ställer även krav på egenskaper såsom god självkännedom och människokännedom. Ledarens förmåga till självreflektion bidrar till större insikt om maktpositionen samtidigt som en modern ledare väljer medvetet att inte missbruka sin maktställning.

Balanserat ledarskap uppnår den moderna ledaren genom fokuserat fysiskt och mentalt närvaro. Hen visar förtroende genom att uppmuntra och välkomna självständiga initiativ. En modern ledare slutar aldrig utvecklas och växer som mest när hen kan bidra till att andra får växa.

 

 

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Ett värdigt avslut

Det finns en första gång för allt. I år har jag för första gången i mitt liv röstat för nedläggning av en ideell verksamhet som jag själv har varit delaktig i. En verksamhet som flera år i sträck inte lever upp till sina åtaganden tvingas förr eller senare att upphöra. Det finns helt enkelt inte ett behov av en organisation som medlemmarna inte längre tror på.

Jag insåg efter några månader av engagemang att verksamheten inte levde upp till sina högt uppsatta mål och att det rådde bristande verklighetsförankring kring vissa utvecklingsfrågor. Det verkade inte finnas ett riktigt behov av organisationen som jag av en slump råkade hamna i samtidigt som jag bidrog mycket till verksamhetens framtida förbättring under min egen ledighet.

Jag lärde mig snabbt att en i det här fallet måste skilja mellan prestation och resultat. Många av oss inblandade presterade högt men det gav inga konkreta resultat. Det blev aldrig bättre. Jag fick en tankeställare. Hur länge ska en lägga energi och tid på ideell aktivitet som inte fungerar? Är det inte bättre att lämna?

Min initiala tanke var att bara släppa allting och vända ryggen till det dysfunktionella. Demokratiunderskott, djupa interna konflikter och en utvecklingsstrategi som inte speglade de verkliga behoven slet ut mig mentalt och fysiskt. Jag blev både besviken och trött. Jag ville att allting skulle ta slut så att jag kunde fokusera på annan fungerande ideell rörelse.

Någonstans under årets gång insåg jag att det är minst lika viktigt att praktiskt bidra till att avsluta en bristfällig verksamhet som det är att starta en välfungerande sådan. Det är ett sätt att ta kollektivt ansvar. Varför avgå och vända ryggen när en kan vara med och medverka till ett värdigt avslut? Jag tog mitt ansvar och bidrog till det.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Taggat , , | Stängt för kommentarer

Förankra föreningens värdegrund

Hur vet jag att värdegrunden genomsyras av hela föreningen? Den frågan tycker jag är svår att svara på. Vad har vi ens för värdegrund i föreningen och hur vet jag att den följs?

Värdegrund i sig är, enligt mig, dessutom ett ganska flummigt ord. Därför vill jag med detta inlägg ge några exempel på hur ni kan göra begreppet ”Värdegrund” mer konkret och hur ni kan jobba för att denna sen ska genomsyra hela föreningen.

Om ni inte redan gjort det, skapa en tydlig värdegrund utifrån vad ni som förening tycker är viktigt. Ställ er exempelvis frågor som:

  • Vad står just vår förening för?
  • Hur tycker vi att medlemmarna ska bete sig mot varandra?
  • Varför ska en välja just vår förening?

Skriv ner det ni kommer fram till så tydligt, enkelt och kortfattat som möjligt.

Sprid sen dessa ord i alla kanaler ni kan. Lägg upp värdegrunden på hemsidan, sätt den som ett fastnålat inlägg på facebooksidan, mejla ut den till alla föräldrar och ledare i början på varje termin, sätt upp den i klubbhuset/på kansliet osv…

Sätt ämnet värdegrund på agendan på styrelsemöten. Jag tror att värdegrunden har svårt att synas i övriga led om inte styrelsen själva jobbar med ämnet på sina möten.

Diskutera värdegrunden med ledarna, varje chans du får! Ett exempel är att ordna kick offer inför varje termin och samla ledarna för att diskutera igenom ett visst ämne som rör just er värdegrund. Det kan exempelvis handla om:

  • Vilka trygghetsregler vill vi ha på våra träningar?
  • Hur är vi ledare goda förebilder?
  • Hur skapar vi en bättre sammanhållning i gruppen?
  • Vad gör vi för att respektera de aktivas personliga integritet?
  • Hur gör vi de aktiva delaktiga i de beslut som rör dem själva och deras träning?

Skapa en handlingsplan för mobbning och kränkningar. Håll handlingsplanen kort och enkel så att alla i föreningen kan komma ihåg den.

Jobba förebyggande mot kränkningar och andra oönskade beteenden genom att exempelvis göra samarbetsövningar och aktiviteter utanför träningstid. Få de aktiva att lära känna varandra bättre där de även skapar en tillit till varandra.

Var en synlig styrelse. Det ska vara en självklarhet för både aktiva, föräldrar och ledare att vända sig till en styrelsemedlem om frågor eller problem dyker upp. Ni kan exempelvis besöka träningar, finnas representerade på föräldramöten eller vara med på ledarnas kick off.

I den förening jag själv är ordförande i har vi tagit fram en värdegrund med tillhörande fem värdeord. Ett av dessa ord är delaktighet. En ledare sa en gång till mig på en kick off:

”Det är så himla härligt att vara i den här föreningen. För jag vet att om jag vill så kan jag få sitta i styrelsen. Jag vet också att om jag har en idé så kan jag få stöd för att förverkliga den.”

För mig blev detta ett kvitto på att känslan av delaktighet har nått från styrelsen ner till ledarna. Därmed inte sagt att vi är ”klara” med att jobba med vår värdegrund. Detta behöver fortsätta lyftas, diskuteras, spridas och framförallt utvecklas. Alltid.

Jessica Pettersson

Jessica Pettersson driver företaget FöreningsKraft där hon handfast hjälper styrelser i idrottsföreningar med det de själva inte hinner med idag. Hon har även själv en gedigen bakgrund inom idrottsrörelsen, både som aktiv, ledare och ordförande.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Demokrati och delaktighet ska vara en självklarhet inom idrotten

Häromdagen fick jag nys om en rapport från Centrum för idrottsforskning (CIF) som visar att aktiva inom idrottsföreningar inte får lära sig demokrati och delaktighet. Jag som själv funnit mitt sammanhang inom idrottsvärlden sedan fyra års ålder hade svårt att ta till mig detta påstående. Jag tycker nämligen att jag själv har lärt mig om demokrati och delaktighet genom alla mina år inom idrottsrörelsen, men hur har jag lärt mig det? Och när fick jag upp ögonen för det här med demokrati inom idrottens värld?

Rapporten – ”Vem håller i klubban”

För att reflektera vidare kring detta behövde jag läsa hela rapporten, som för övrigt heter Vem håller i klubban – om demokrati och delaktighet i idrottsföreningar. Sagt och gjort och efter att ha läst den fick jag bland annat veta att endast tolv procent av idrottsföreningars medlemmar är involverade i föreningens demokratiska processer såsom styrelsemöten, utskott, kommittéer, årsmöten m.m. Jag fick även läsa om att endast 25 procent av idrottsföreningarna i den här undersökningen hade styrelseledamöter under 25 år.

Mitt liv som aktiv idrottare

Hur var det då när jag själv var yngre och aktiv idrottare? Nej jag satt inte i styrelsen i min idrottsförening och nej, jag gick aldrig på årsmöten. Jag kan inte ens minnas att jag blev tillfrågad att gå. Men hade jag svarat ja om jag väl fick frågan? Ja, kanske. Men då jag aldrig fick frågan kanske jag heller inte lärde mig så mycket om demokratiska processer inom idrottsrörelsen förrän jag, för ungefär fem år sedan, var med och startade en egen idrottsförening?

Demokrati och delaktighet – Hur ser det ut idag?

Idag sitter jag som ordförande i samma förening som jag var med och startade och jag lär mig mer och mer om demokrati och delaktighet varje dag. Men hur ser det ut för de aktiva idag i min egen förening? Vi har ingen under 25 år som sitter med i styrelsen och vi har inga utskott eller liknande. Dessutom är uppslutningen på våra årsmöten otroligt låg. Betyder det då att de aktiva i vår förening inte lär sig om demokrati och inte känner sig delaktiga i föreningen? Nej det gör det förstås inte. Rapporten jag läste poängterar att föreningar kan ha andra typer av kanaler än styrelsemöten, årsmöten, kommittéer och utskott där medlemmarna får inflytande och får uttrycka sina åsikter.

Ett exempel handlar om att vi gör utvärderingar med våra aktiva. När vi var en mindre förening gick en representant från styrelsen ut på träningarna och intervjuade de barn som ville delta. Idag använder vi oss av enkäter istället. När frågorna är ställda och besvarade sammanställs de och diskuteras på styrelsemöten.

Ett annat exempel som handlar om att involvera unga i vår idrottsförening är att tidigt erbjuda dem att bli ledare. Redan vid tolv års ålder får de frågan om att bli lärling i en grupp med yngre aktiva. Som lärling får de utbildning, både extern och intern, samt en mentor som stöttar dem i deras ledarskap. 

Demokrati och delaktighet – Vad kan vi förbättra?

Hur kan vi få de aktiva än mer delaktiga i föreningen och få dem att förstå och känna att de kan påverka? Det finns förstås många förslag på detta och jag vill avsluta mitt inlägg med att nämna några av dem.

Jag är ett stort fan av de utvärderingar vi gör i föreningen, både med föräldrar, ledare och aktiva. Men tyvärr har i dagsläget de aktiva inte fått någon återkoppling. Visst, ledarna får veta vad de aktiva har svarat och de kan ju påverka de aktivas trivsel. Dock kan de aktiva själva också påverka gruppens stämning. Därför borde det vara en självklarhet att även återkoppla direkt till dem vilket är något jag kommer ta med mig inför nästa utvärdering.

Tanken med lärlingsprogrammet i föreningen är såklart att skapa engagerade ledare som stannar länge i föreningen för att de trivs och utvecklas. MEN det vi kan jobba mer på är att få dem intresserade av demokratiska processer för att så småningom förhoppningsvis få in dem i styrelsen. Rapporten från CIF lyfter fram unga ledamöter som har börjat få frågor om styrelsen från sina träningskompisar och intresse för styrelsefrågor växte bland de aktiva om de själva såg någon i sin egen ålder i styrelsen. Och för att detta ska bli verklighet måste vi, som alltid, börja med att ställa frågan.

Jessica Pettersson

Jessica Pettersson driver företaget FöreningsKraft där hon handfast hjälper styrelser i idrottsföreningar med det de själva inte hinner med idag. Hon har även själv en gedigen bakgrund inom idrottsrörelsen, både som aktiv, ledare och ordförande.

Publicerat i Blogg | Taggat , , | Stängt för kommentarer

Stor inspiration från en liten källa

Nyligen deltog jag i ett medlemsmöte hos en förening som kan klassificeras som liten. I en nystartad förening utan anställda eller arvoderade axlas all arbete av ideella. Jag visste sedan tidigare att föreningen var utan någon större hierarkisk struktur och att medlemmarna arbetade på ett prestigelöst sätt. Jag hade inga specifika förväntningar inför mötet men blev ändå både förvånad och inspirerad.

En ledamot gick igenom deras omfattande verksamhet och imponerande resultat, vilka föreningen lyckades åstadkomma med minimala resurser och enorm engagemang från en relativt liten medlemskår. Slutligen presenterade ledamoten ett överskott i budgeten och jag satt och undrade med vidöppna ögon hur en förening men så lite pengar och så mycket verksamhet kan ha ett överskott?

Mötet hölls i en lånad lokal och föreningen visade upp under kvällen en rad kreativa lösningar på aktiviteter vilka föddes utifrån brist på resurser. Det är inte en myt att en högre nivå av kreativitet korrelerar med avsaknad av resurser. Vi känner alla till att stora konstnärer producerade sina bästa verk när de var fattiga. Samma regel gäller många gånger inom föreningslivet. Tillgång till större summor riskerar att medföra arrogans och frånvaro av kreativa sparsamma lösningar medan brist på medel får kreativiteten att flöda i ett brett spektrum av billiga eller kostnadsminimala aktiviteter.

Under mötets presentation och diskussion upptäckte jag även en genomgående effektivitet i deras arbetssätt. När jag frågade vad effektiviteten beror på fick jag höra att det handlar om korta beslutsfattande processer. Det går snabbt. Saker och ting tar inte lång tid för att en inte behöver vänta i flera veckor på ett beslut.

Vi som är engagerade eller yrkesverksamma inom större föreningar kan ibland behöva titta på hur en liten förening lever och överlever. Stor inspiration till effektivitet och kreativitet kan komma från en liten källa.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer

Att leda i förändring

Nya tider ställer nya krav och utmaningar vilka leder till behov av långsiktiga förändringar. När organisationen befinner sig i en förändringsfas krävs det en tydlig och sammanhållande ledarskapsstil som kan förena det gamla med det nya på ett balanserat sätt. Många gånger behöver det förvaltas och utvecklas samtidigt. Det som är tryggt och fungerande behöver bevaras och det nya innovativa behöver släppas in och implementeras. En pågående organisationsförändring är en process som kräver alkemiskt förhållningssätt och diplomati.

Snabba förändringar riskerar att upplevas som chockartade och även avvisas om dessa inte förklaras, förankras och anpassas till behoven. Ledaren behöver därför lyssna noga på det som efterfrågas och betrakta hur förändringen tas emot. Det händer att organisationer tappar några på vägen när förändringar initieras och genomförs. Av olika anledningar väljer vissa medlemmar, ideella eller anställda att lämna. Flexibelt och uthålligt ledarskap efterfrågas lika mycket som en dos av försiktighet och lyhördhet.

Att hålla fast vid en riktning kan vara lika viktigt som att våga omvärdera och tänka om kring vissa frågor. En trygg ledare måste kunna avväga till vilken grad riktningen ska hållas och när det är dags att stanna till, backa eller tänka om. Processen rör sig bättre framåt om justeringar och ändringar tas tillvara i god tid. Viktiga beslut och bedömningar bör med fördel grundas och fattas utifrån ett gediget underlag.

En ledare i förändring har tydliga ramar som leder framåt samtidigt som en är öppen för nya vägar och förslag. Ett sammanhållande perspektiv blandar, omfamnar, sorterar och prioriterar för att uppnå en mjuk övergång. Förändringar ska varken tvingas på eller kastas över organisationen som en kraftfull orkan. Förändringsarbetet behöver introduceras och kommuniceras på ett smidigt sätt för att kunna svepa över organisationen som en bris. Den nya vinden som blåser behöver upplevas som måttlig, behaglig och frisk.

Mirella Pejcic

Mirella har studerat mänskliga rättigheter och arbetar inom ideella sektorn. Hon är en av författarna till Demokratimodellen.

Publicerat i Blogg | Stängt för kommentarer




  • Vårt nyhetsbrev

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016
    • 2015
    • 2014
    • 2013
    • 2012




  • Follow on Bloglovin